Spökvandring i Oslo

Halloween och Alla Helgons Dag är i antågande. Det första ett arv från Amerika, med pumpor, skelett och en och annan läskig film. Den senare en dag att minnas de som inte längre finns hos oss och tända ljus på gravar. I alla fall är det så jag tänker. De båda dagarna kanske har startat från samma grund en gång, men har blivit helt olika högtider. Jag firar båda, och ser inget fel med det.

För att komma i rätt stämning inför helgen så gick vi igår en spökvandring genom Oslo. Spökvandringar ordnas på många ställen runtom i världen och jag vet att de också har ordnat såna i Vasa just runt allhelgona-helgen. Jag har länge varit intresserad av att gå på en vandring, men aldrig kommit till skott. Förrän nu.

Vi träffades vid Christiania torg för att börja vår spökvandring därifrån. Guiden var en ung kvinna klädd i gammaldags kläder som pratade väldigt klar och tydlig norska. Våra svenska vänner hade inte några större problem med att hänga med. Vandringen görs också på engelska om man föredrar det, men vi hade tyvärr inte passligt någon annan dag. Vad jag förstod så håller de spökvandringar hela hösten, men nu till Halloween hade de satt in några extra turer. Allt som allt var vi ca 60 stycken som deltog i vandringen den kvällen, vilket var en förvånandsvärt stor grupp. Gissar att det var fler som tyckte att det skulle passa med lite spökhistorier inför helgen. Vandringen startade 19:00 och höll på ca 1,5 h. Ganska lagom sålänge man hade tagit på sig tillräckligt med kläder.

Vi vandrade genom de gamla kvarteren i Oslo och sedan in på Akershus festning för att med jämna mellanrum stanna och lyssna på guidens historier. Vi fick höra om kungar, legender, historiska byggnader, tortyrkällare, mörka gångar, inmurade hundar och såklart om en hel del spöken som sägs hemsöka de olika platserna. De gamla kullerstensgatorna, slottet och facklorna gav en fin stämning åt hela vandringen och jag tyckte det var riktigt mysigt. Historierna i sig var kanske inte direkt mysiga, men guiden berättade dem på ett sätt som gjorde att stämningen ändå var god.

Vandringen var inte skrämmande, men jag måste medge att en och annan kall kår gick längs ryggraden i alla fall. Jag kan rekommendera spökvandring för alla som är intresserade av levande historia och spökhistorier. Det satte helt klart guldkant på min torsdag.