Eländes elände

Ebola, ubåtar, kalla krig, synnerligen heta krig, terrorgrupper, demonstrationer och en ekonomi som aldrig tycks repa sig... Vår värld är synnerligen orolig för tillfället. Samtidigt tycks folk fokusera på helt andra saker, offentlig amning, rasistiska barnböcker och homoäktenskap, istället för att debattera våra världsproblem. Jag säger inte att det inte är viktiga frågor, men man måste väl kunna skita i om golvet är skurat eller inte då huset håller på att brinna ner?

Och sedan undrar folk varför såna som jag helst bara vill gömma mig i min fantasivärld och sova i tusen år. Hela den där Törnrosa-grejen låter inte så dum nu alltså. Om man bara kunde förmå sig att tro att man skulle vakna upp till något bättre.

Blir så sjukt trött på alla dehär debatterna som snurrar på nätet. Rädsla, ilska och fördömande ord så långt ögat når. Inte en enda en tycks kunna debattera utan att försöka bränna oliktänkare på bål. Får jag bara fråga något så enkelt: när sist har man ändrat någons åsikt genom att kalla denna någon för "idiot"? Elakheter leder bara till att klyftan vidgas och ofta glömmer man till sist bort vad man grälade om i första hand.

En annan sak jag är less på är alla dessa nej-sägare. Jag blev för ett tag sedan inbjuden till ett evenemang som skulle ordnas för en grupp människor. De flesta i gruppen reagerade automatiskt negativt på inbjudan, och skrev redan då ner troliga orsaker till varför de inte skulle kunna närvara på eventet. Om jag blir bjuden på t.ex. kalas så blir jag oftast jätteglad. Jag ser det inte som ännu en sak att planera in i mitt skema, utan något som jag har fördelen att bli bjuden till. Jag tänker på hur viktigt det är för födelsedagsbarnet och gör då allt i min makt för att kunna närvara. Jag förstår inte alls den här grejen med att leka martyr, då det helt klart inte handlar om mig just denna dagen. Jag har själv flera gånger varit med om att folk klagat på var, när och hur jag bjuder in dem till fest, och vet ni vad? Det gör ont! Det är okej att inte kunna närvara, men det är inte okej att få andra att må dåligt över det.

För en vecka sedan tog jag ett medvetet beslut om att ändra mitt beteendemönster. Jag var inne i en ond cirkel och efter att ha sett på alla olika aspekter av den så beslöt jag mig för att bryta den. Efter en vecka har jag redan märkt skillnaden i mitt liv. Tänk vilken stor skillnad det kan vara på en fräsning och ett positivt svar. Min egen psykolog, javisst!

Vet int riktigt vart jag vill komma med det här. Kanske skulle jag önska att vi såg över det vi säger och skriver lite grann. Tänka extra noga på hur det påverkar personen på andra sidan bordet/skärmen innan du svarar. För det är trots allt en människa det också...