Ibland blir jag bara så ledsen på världen, och på det sätt som den utvecklas. Läste precis VG (Norges motsvarighet till Aftonbladet) och en fitnessblogg. Det jag läste tog helt musten ur mig.
I VG fann jag två intressanta nyheter. Resten var rent ut sagt skit. Artiklar om den norska princessans väskval, kändisarnas kärleksliv och skönhetsoperationer, den senaste rönen om hur man ska gå ner 30 kg på två veckor... hela tidningen var full av goja! Nu är ju inte det här något nytt eller förvånande, men jag blev bara så nedstämd då jag tänker att det finns människor som läser detta och bryr sig. Det finns ju faktiskt folk som tror att allt detta är sant och viktigt. När har det vi äger blivit det vi är?
Fitnessbloggen spädde på känslan då hon gjorde ett inlägg om rynkor. Hon är 24(?) och oroar sig för rynkor... och har funderat på botox! Här är alltså en person som satsar all sin lediga tid på att träna och äta hälsosamt, och är en stor förebild för massor av människor. Vad är det för vits att äta ekologiskt om man ändå tänker spruta in gift i kroppen?
Jag tycker att man ska tänka sig för vad man sänder för signaler åt sin omvärld. Vår omgivning fokuserar alldeles för mycket på skalen. Det har ju alltid varit på det viset, men kunde det inte ändra? Jag är ju inte perfekt själv heller. Visst oroar jag mig för hur jag ser ut, och visst tycker jag om fina saker. Men jag är inte dum nog att tro att jag skulle vara lyckligare om jag hade trimmad kropp, en ny näsa och en massa designmöbler. Dessutom kommer ju också mina osäkerheter från omvärlden. Knappast hade jag brytt mig om hur min näsa såg ut om det inte fanns den där "idealnäsan". (bara som exempel)
Folk här i Norge frågar ofta om jag tycker det är bättre här än i Finland (jo, helt på riktigt!). Och nej! Nej, det är inte bättre i Norge än i Finland. I Norge har medelklassen kanske några miljoner mer än i Finland. De har råd med Tesla, båt och fina hus. De har råd att inte bygga eller renovera själva. De har råd att bleka både hår och tänder. De har råd att köpa Gucci väskor och ha en ny garderob var säsong. Sedan när är dock livet bara materiellt?
Det jag älskar med Finland är hur man duger som man är. Ingen kränker dig eller ens höjer på ögonbrynen ifall du har sneda tänder eller förra säsongens jacka. En människa man inte känner skulle aldrig komma fram till dig och kommentera dina kläder (vilket faktiskt händer i vissa länder). Det skulle jag säga är en av de få saker som vi kan tacka vår Lutherska uppfostran för. "Var nöjd med det Gud gett dig".
Så, färdig-rutet för idag. Nu kan vi ta helg! Njut av helgen gott folk och kom ihåg att göra något skoj med människorna du bryr dig om. Det är allt som betyder något här i livet!
5 kommentarer:
Bra skriva!
Välj dina källor lite bättre :)
Man kan inte läsa Ilta-lehti utan att vilja slita ögonen ur sig.
Men angående pengar och attityder, är det bättre att vara ha en kollektivt fattig medelklass med en klar överklass som Matti Meikäläinen aldrig kan nå, eller en rik medelklass med nyrikedomssjuka?
Tycker dock du ger Lutheranerna för mycket credit. Få platser har jag stött på så mycket avundsjuka (läs materiell avundsjuka) som i Jeppis. Köper grannen en ny bil så måste jag också köpa en som är ett år nyare.
Verkar som du har hittat något helt annat i texten än det jag har skrivit. :P
Mina källor är relevanta för att illustrera min avsky. VG är trots allt "Norges mest leste". Den når alltså ut till flest människor och därför kan man ju undra vad folk har för världssyn.
Detta inlägg handlar alltså om hur livet är mer än saker vi kan köpa. Har svårt att se hur klasskillnaderna i samhället har något med det att göra?
Jo jag menar nog bara om utseende och hur man blir behandlad pga detsamma. Samma avundsjuka finns överallt.
Kanske jag tolkade annorlunda :)
Säger bara att jag aldrig skulle läsa Aftonbladet eller iltasanomat. Tvivlar dock på att de skulle vara stora om man slog ihop alla dagstidningar och räknade dessa som en (Aftonbladet täcker hela landet och är därtill gratis)
Min fråga är fortsättningsvis: Är det bättre med en fattig medelklass där alla är avundsjuka i tysthet, eller en rik medelklass där folk har en tendens att vara skrytsamma?
Personligen så tycker jag det senare är värre. En person som inte har så mycket till övers gör oftare praktiska val vid inköp. Människan tycks av naturen vara avundsjuk, så ge dem pengar och de börjar tävla på riktigt.
Överkonsumption och sådär du vet.
Skicka en kommentar