banner

banner

fredag, november 09, 2012

Langtan efter ett intelligent samtal

Mitt jobb ar bra. Jag har trevliga kollegor, shyssta førhållanden och draglig arbetsmangd. Det jag dock saknar av hela min sjal, ar karlar. Ja, ni laste ratt. På en arbetsplats dar førdelningen karlar/kvinnor ar ungefar 80/20, så saknar jag manssallskap. Låt mig førklara.

Lunch ats oftast i den industrihallsliknande kantinen, som ligger en våning under vår. Dar kan man køpa dagens ratt (ofta korv med mos) eller ata sin egen mat. I matsalen ar det strikt indelning mellan borden. Två långbord før arbetarna, ett halvt før kvinnorna och ett och tt halvt før karlarna på kontoret. Att "arbetarna" sitter før sig kan jag lite førstå, aven om det låter hemskt, så kanner de ju såklart varandra battre an någon från kontoret. Så de e ju ganska naturligt.

Varfør kvinnorna och karlarna från kontoret sitter var før sig, har jag fått klura på anda sedan jag kom hit. Kvinnor pratar ju nog med karlar i korridorerna och då de hamtar kaffe, så varfør denna skygghet i matsalen. Igår fick jag antligen svaret, Jag citerar (øversatt från norska):

"Vi blir ofta kritiserade før att vi sitter før oss sjalva, men de pratar ju om så ointressanta saker..."

Detta uttalande fick mig att vilja stalla mig upp och vråla. Istallet frustade jag med de andra och tillade i underton att "det beror ju på vad man tycker om att prata om".

Till saken hør att vi under den matpausen hade berørt dessa amnen:

1. Barn och barnbarn
2. Kalorimangd i en grøt och en bantningsmetod som en av personerna prøvar
3. Juldekorationer och en plastgran som en av fruarna køpt ur en katalog. Kollade upp føretaget, och det verkar vara ungefar som Nordljus, men finns bara i norge. Granen hon pratade om kostade 4999 NOK utan ljus och 6000 NOK med ljus. Vi pratar alltså om 700-800 euro! Før en plastgran!!!

Om de inte pratar om något vettigt idag, så kommer jag att byta køn, så att jag får sitta vid karabordet. De må prata om bilar och sport, men om jag måste høra om annu en bantningsmetod så får jag fnatt!

1 kommentar:

Sarah sa...

Oj hjälp! Om ja sko va du sko ja no flytt ti karaborde ändå! :)