Idag ar jag igen helt utan inspiration. Jobbet går trøgt och nar jag kommer hem orkar jag inte gøra någonting. Jag sitter hela tiden och tanker ut saker jag kunde gøra, men nar det kommer till kritan så har jag inte lust med någonting. Sådana saker som jag alltid annars har alskat, har mist sin charm...
Någonting fattas mig.
Jag kommer på mig sjalv med att drømma om saker som kunde fylla ut tomrummet som pløtsligt finns. Ett hus, en hund, en van... och varje ønskan ar lika desperat. Klart att jag har velat ha dedar sakerna hela tiden... mycket langre an vi bott i Norge. T.o.m føre jag blev till vi. Men nu ar det en annan ton på begaret... en annan kraft bakom.
Nothing more or less than the deepest, most desperate desire of our hearts. I know what I would see in the Mirror of Erised...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar