Byråkrati

Som bekant så har vi precis flyttat ill Norge, med allt vad det innebär. Vi har skaffat lägenhet, gjort flyttanmälan, skaffat personnummer och bankkonto. Förra veckan fick vi våra bankkoder i brevlådan, och kort därpå fick vi meddelande om att ett rekommenderat brev väntar på oss på posten. Med andra ord hade vårt bankkort anlänt. Detta är ju trevligt tänkte jag, så kan vi börja betala saker med kort. Tänk vilken lyx, att bara dra ett kort i kassan!

Jag promenerade alltså glatt iväg till posten, fallera! Där fick jag först stå i kö i 20 minuter innan jag slapp fram med min lilla lapp. Tjejen i kassan såg trött och världshatande ut när hon grävde fram mitt rekommenderade brev ur en låda. När hon slutligen hade tagit fram brevet så frågade hon monotont efter identifikation. Jag drog såklar glatt fram mitt körkort och räckte fram det. Nu förväntade jag mig en snabb blick på kortet, ett jakande "Humm", och ett brev i handen. Tyvärr blev det inte så...

När hon fick se mitt körkort så gjorde hon en bestört min, det första sinnesuttrycket dittills, och suckade ljudligt. Hon vände och vred på mitt kort som om hon sökte Tutankhamons skatt och stammade enstaka ord som «jamen», «de må vare…» och «icke gyldig». Nu började jag ana oråd. Tjejen vill därpå ge tillbaka mitt körkort för att det inte är giltigt. "Har du något bankkort med ID?" frågar hon. "Nej", förklarar jag, det ligger i brevet jag ska hämta ut. "Jamen, vi behöver ett ID-kort med din norska personnummer på". Jag förklarade lungt att det kommer inte att hända.

Nu blir tjejen riktigt frustrerad. Tänk vad det finns många idiotiska invandrare, som inte förstår att ha Norskt ID-kort… Hur som helst så ringde hon nu upp någon. Jag vet inte vem det var, men säkert någon som gått ut högstadiet. Hon pratade en bra stund och kom överrens med personen i telefon att körkortet inte är giltigt, eftersom det är finskt… men om jag tar med mig passet, så räknas det.

När hon sa detta åt mig, så påpekade jag att mitt finska personnummer står på passet också. "Jamen, det är ändå giltigt". Jag antydde att jag inte riktigt förstår deras resonemang. Hon tillade i fräck ton, att "de e bara så det är".

Jag gav henne ett av mina elaka leenden och vände mig om och gick ut. Jag får alltså gå dit i dag igen (kunde inte förmå mig att gå tillbaka samma dag), denna gång med passet i hand.

Visst är det bra att det finns vissa säkerhetsåtgärder. Vill ju inte att mina brev ska ges ut till vem som helst. Dock förstår jag inte riktigt logiken. Om jag har ett kort med namn och bild på, utfärdat av polisen, och det är samma namn på brevet, och samma människa som på bilden. Varför i hela friden duger inte det då? Dessa procedurer är till för att breven inte ska komma i fel händer. Vad är risken att någon som ser ut som mig kommer över både mitt körkort och lappen från posten. Vi börjar prata om en scam i face-off-skala! Och detta för ett rekommenderat brev som kanske innehåller mitt bankkort. Låter som ganska mycket trubbel för ett bankkort, när de lika gärna kan ta det av mig när jag går ut ur postkontoret.