Människor som inte blir deprimerade

Det finns två slags människor enligt mig, de som blir deprimerade och de som inte blir det. Vad det beror på har jag ingen aning om (troligtvis ingen annan heller). De som blir deprimerade blir bara det emellanåt... i alla fall jag. Varför det "bryter ut" kan bero på många olika saker, som stress, någon form av livskris eller bara en nötande liksidighet i vardagen. Ibland blir det bara för mycket och mörkret tar liksom bara över. Det är inget man kan undvika genom att "ändra sin attityd" eller "rycka upp sig". Man får bara stå ut och försöka treva sig ut ur mörkret igen.

Den andra typen av människor, de som inte blir deprimerade, har oftast noll förståelse för depression. Visst kan de också vara ledsna ibland, men det är väl bara att gaska upp sig? Ens liv blir ju vad man gör det till! Inte kan man gå runt och sura hela tiden och tro att det ska bli bättre av det! Skärp dig nu för tusan!

Råd till den första gruppen av människor: Försök att inte ta illa upp när grupp 2 försöker "fixa" dig. De vet inte hur det känns att sitta längst ner i brunnen. De vill dig ju trots allt väl, trots att orden ofta blir fel.

Råd till andra gruppen av människor: Minimera inte andras känslor. Försök att bara lyssna och kanske ge någon kram. Ord är överskattat.

mippissays.blogg.se