Oj usch och suck och fy vad jag är less alla dessa vita, opersonliga hem. Alla som upplevs som stilikoner bland vanligt folk inom inredning, de har alla samma stil. Det är vitt, vitt och lite mera vitt. Hemmen ser ut som sjukhus eller någon slags psyco-mardröm. Möjligen kan det finnas någon detalj i pastellfärger eller en blek träyta någonstans i inredningen, men annars så går tankarna långt till sånadär tillfällen då dödsögonblicket ska förverkligas på vita duken.
Alla ska såklart inreda precis som de vill, men själv har jag alltid gillat att ha lite färg runtom mig. Jag älskar murriga färger och de kontraster och känslor man kan skapa i ett rum med dem. Då min pappa lärde mig måla med oljefärger för tusen år sedan så sa han bestämt att det inte finns något helt svart eller helt vitt i naturen. Titta på saker, se vilka färger som egentligen gömmer sig i en trädstam. Den är inte brun! (mer eller mindre så sa han) Den lärdomen kanske inte har så mycket med just detta att göra, men jag vill tro att mitt förhållande till färger fick en helt annan roll den dagen. Jag ser färger och utnyttjar dem.
Jag var ett tag lockad att göra ett typiskt vitt hem då vi renoverade, eftersom jag vet att det skulle sälja senare. Det var ett säkert kort. Dock konstaterade jag två saker: 1. Jag kan inte bo så länge i ett sjukhus utan att bli galen (sjukhus är otroligt obehagliga tycker jag) och 2. jag vill inte att den stora massan ska gilla vårt hem. Jag vill att en familj ska älska det och ta hand om det efter att vi flyttat.
Så det blir en slags kompromiss. Vi gör ett hem som är stilrent men ändå personligt, och med det jag tycker är färger som de flesta kan leva med. Alltså ingen tjockrosa eller neongrön, utan grått, gråblått och trägolv. Inget extremt, men inte heller dött. Här är några av inspirationsbilderna jag har samlat för vårt vardagsrum. Ifall det nu finns några andra där ute som vågar gå mot strömmen.
6 kommentarer:
Hemma hos oss så vägrar vi också vitt... På senaste tid har allt blivit svart ;)
Så härligt med likasinnade! Jag har faktiskt kikat in på din blogg emellanåt och gillar den starkt. Ni har ett vackert hem! Blev superinspirerad att göra en bokdiamant, haha! Måste bara hitta en bok som jag kan offra. :)
Jag skulle inte heller trivas i helvitt.. Kan se väldigt fint ut på bild i och för sig.. Men vit bas tror jag starkt på, eftersom det gör ett rum så mycket ljusare än dovare färger = vita väggar och tak o.s.v, kanske vita köksskåp och enstaka ytterligare vita detaljer - men sen ska det också finnas en motvikt med svart, grått eller naturnyanser vad gäller möbler i övrigt, kanske en fondvägg, kanske en grå köksbänk som bryter av de vita väggarna och skåpen. Och slutligen ska det finnas detaljer i piggare färger, t.ex. i dekorationen, gardiner, kuddar m.m. som lätt kan bytas ut om man senare känner för att ändra färgskalor :) Detta vore i stort sett mitt drömhem :)
På ett vis håller jag med dig Maria. Jag kunde också ha vitt som bas i mitt hem, men då hade jag nog använt hela färgskalan på detaljerna. Speciellt i hem med modern stil så tycker jag att det är jättefint. Lite modernt museum över det hela. :) Finns en viss risk att jag hade gått över styr bara, haha!
Finns det något som ger mig mardrömmar så är just opersonliga VITA "hem". Japp, hem inom "" för det är så det känns, som en glansbild, som en katalog och precis som du sa - som något dött. Och det som gör det hela ännu värre är när personerna som lever i hushållet säger att de "älskar inredning och har inrett i en PERSONLIG stil som är SÅ de". Ursäkta? Ni lurar bara en själva.
Nejmen precis Sandra! Jag tror att trenden är så stor eftersom den är enkel. Man måste kunna absolut ingenting om varken inredning eller färglära, man målar bara allt vitt och sätter därefter in saker från den lokala krimskramsbutiken. Man kan liksom inte göra fel. Jag tror säkert att de tycker det är fint, men att säga att det är personligt är skrattretande.
Skicka en kommentar