banner

banner

tisdag, januari 13, 2015

Om det viktigaste i livet

Det jag tycker är något av det allra viktigaste i livet, är ens privatliv. Jag är kanske inte den mest privata människan i världen, men jag har en definitiv gräns med vad jag delar med omvärlden och inte. Jag tror nog att vi alla har en sån gräns, och jag tror också att de flesta frestas att gå över den gränsen ibland. Var och en måste såklart avgöra vilka personliga gränser de sätter då det kommer till privatlivet, men jag tycker man ska tänka sig för innan man delar för mycket på t.ex. sociala medier. Framförallt tycker jag att man ska tänka igenom vilka konsekvenser "övertrampet" kan få, inte bara för en själv utan också för personerna runtom en.

Ett populärt ämne då det gäller privatliv och sociala medier är barnbilder. Somliga sätter upp allt från lilla Pelles första steg till dagens blöjbyte på Facebook, medan andra vägrar att ens skicka bilder på telefon till farmor (för tänk om någon pedofil har hackat farmors telefon!). Jag har inte egna barn och tycker därför inte att jag kan sätta mig in i den diskussionen. Jag kan dock ge ett annat exempel ur mitt eget liv.

Jag har själv dummat mig precis här på bloggen en gång. Jag var ledsen och arg på hur jag blivit behandlad vid ett tillfälle, varpå jag avreagerade mig på bloggen. Jag nämnde inga namn och såg det själv bara som en möjlighet att bli kvitt lite av den frustration jag kände. Personerna det handlade om reagerade dock starkt på att jag just skrivit det på bloggen. Såhär i efterhand kan jag förstå hur de kände och idag ångrar jag att jag inte bara gick in på toan och skrek en stund istället, haha. Inlägget har jag tagit bort för länge sedan, men minnet kan man inte radera.Det kommer alltid att finnas där som en liten sten i bröstet. Jag borde ha gjort annorlunda...

Norska bloggkändisen Fotballfrue har de senaste dagarna varit i tidningen med sitt blogginlägg om hotmeddelanden hon och hennes familj har fått. Förutom hot har hon också fått utstå nätmobbning, hemska rykten och annat sånt obehagligt. Nu kan jag ju inte påstå att jag har så mycket gemensamt med Caroline, eller ens att jag tycker att hennes livsstil är speciellt eftersträvansvärd, men jag tycker det är hemskt att folk ska bete sig på det viset. Tyvärr är det ju så att det finns alla slags människor där ute. Både såna som blir inspirerade av den bild Caroline ger på sin blogg (och i TV) men också de som låter avundsjukan ta övertaget. Vad som får en människa att skriva hot åt en familj kommer jag väl aldrig att förstå, dock verkar det vara något som hör kändisskapet till.

Så ni som har drömmar om att bli rika och berömda, tänk er för. Klarar ni av en vardag där alla vet vem du är och var du bor, även såna människor som kanske inte vill dig väl? Har du skinn på näsan nog för att ständigt höra kritik om allt du säger, gör och hur du ser ut? Vad är kändisskapet värt?

För mig personligen så skulle det nog vara en mardröm. Tacka vet jag en obetydlig blogg och några tiotal läsare om dagen. Då får jag skriva eller inte skriva om vad jag vill, och kan fortsätta sova gott om natten.

Inga kommentarer: