Konstaterade att vårt radhus genast kändes mer som ett hem. Ett ställe där vi bor och folk kan hälsa på när som helst. I Vasa hade vi ständigt folk på besök (känns det i alla fall som nu i efterhand), och här har det inte riktigt kännts som hemma då det blir så sällan och omständigt med besöken.
Våra besökare hade med sig sina barn på 1,2 år och 4 veckor(?). Var härligt med lite liv och rörelse, även om föräldrarna var ganska trötta. 1-åringen blev helt dunderförtjust då hon såg Rusken, något som inte delades helhjärtat av katten själv. Han höll sig på avstånd efter de första förtjusta skriken och försöken de små händerna gjorde att ta tag i honom.
På tal om Rusken så har vår kisse problem med hårbollar. Han hostar och hostar, men inget kommer upp, stackarn. Så nu har jag kollat upp saker jag kan göra för att hjälpa honom. Såhär kan vi nämligen inte ha det. Han väckte oss tre gånger inatt med sitt hostande. Hönsmamma som jag tydligen är så skulle jag vilja stanna hemma och fixa nån huskur åt honom. Efter jobbet ska jag i alla fall åka till butiken och köpa sånadär godisar som ska smälta hårbollar, och kattgräs om jag hittar. Sen har jag läst att man kan tillsätta olja i maten. Får prova mig fram och hoppas att det hjälper.
I helgen har vi annars tagit det ganska lungt. Jag han kännt av en förkylning en längre tid som jag nu trodde skulle bryta ut, men icke! Hur som helst så vilade jag mycket, läste och spelade spel. Stackars mig, haha! Mannen har jobbat på med vårt tvättställ till badrummet. Vi försöker få det att se ut som drivved... något som inte är det lättaste i världen. Måste säga att jag är lyckligt lottad som hittat en kar som sätter så mycket tid och energi på att få till saker som jag vill ha dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar