Problemet med deadlines är att de skapar stress, även om de inte är livsviktiga. I mitten av oktober så satte jag deadline för renoveringen av trappan och badrummet till sista november. Nå, nu är det första december och har vi månne en vacker trappa? Badar vi nu i vårt nya fina badrum? Nope! Rätt gissat! Det gör vi inte.
Som tur är så är det ju ingen som dör av att vi inte har det klart, men lilla jag har stora problem med att smälta detta nederlag. Helt i onödan såklart och helt irrationellt, men likaväl så har jag känslan som när någon drar naglar mot en svart tavla. Jag ryser och våndas och försöker hålla klumpen i halsen nere.
Så, hur lågt har vi kommit då? Tja... själva rummet är ju nästan klart. En del detaljer ska fixas, men fortfarande så är inga installationer gjorda (förutom lamporna i taket), vi har inget servantbord och ingen inredning whatsoever. Jag blir lätt svimfärdig då jag tänker på att vi fortfarande målar fönsterkarmen. Trappan ska vi inte ens prata om. Jag har grundmålat tre ynka steg. TRE! Alla steg och sidostycken ska målas 3-4 ggr; undersidan ska täckas in, listas och målas; staketet ska levereras och installeras.
När jag tänker på alltihopa så har jag svårt att tro att det blir någon julstämning alls i år... igen. Förlåt om jag avlastar lite på bloggen, men just nu så känns det ganska hopplöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar