November - Nu kör vi!

Japp! Då var det dags att gräfta fram lite extra motivation igen. November ska bli en riktig hälsomånad i hopp om att kunna göra en sista slutspurt mot mina hälsomål innan året tar slut. "Reglerna" lyder:

- Inget bröd eller skräpmat
- Motion 4-5 ggr/vecka
- Mycket sallad och regelbundna måltider. jag ska helt enkelt tänka på vad jag stoppar i mig.
- Gör mer styrketräning än tidigare, inte bara kondition.

Så, nu kör vi! Gasen i botten åså ska vi hoppas att bränslet räcker hela vägen fram.

I helgen blev det för övrigt pinsamt uppenbart om hur beroende jag har blivit av träningen. På lördagen var jag på uruselt humör utan uppenbar anledning. Jag fick inget gjort och jag hade en helt olustig känsla i kroppen (jag hade inte hunnit träna sen tisdagen). Mannen frågade på lördagskvällen vad jag såg fram emot med söndagen, och jag grymtade från under kudden "ingenting!".

På söndagen vaknade jag med föga hopp om att den dagen skulle bli bättre. Då det dock var både uppehåll och någotsånär normala vindar ännu klockan tio, så drog jag snabbt på mig träningskläderna och gav mig av ut på en länk. Innan jag kom mig ut över tröskeln så hade jag letat både min pipo och mina hörlurar i ca 15 minuter och var rena åskmolnet, så irriterad var jag. Under springturen så gav jag järnet, sprang explosivt i uppförsbackar och ignorerade mina stela muskler och vinden som byggdes upp runtom mig. Då jag äntligen kom hem och stod i duschen så kände jag hur allt bara släppte. Den olustiga känslan var som bortblåst och nya positiva tankar fyllde min hjärna.

När jag 10 minuter senare satt i soffan för att se ett avsnitt scrubs (ja, vi ser serien igen i brist på annat) så tänkte jag på hur löjligt glad jag blev av en halvtimmes motion. Skillnaden på mitt humör då jag lämnade lägenheten och då jag kom tillbaka var nästan skrattretande. Jag rådnade nästan och fick erkänna för både mannen och mig själv att jag nog har blivit beroende av motion.