Oslofjorden
Jag minns ännu hur spännande allt var och hur mannen hade stressat för att få allt fixat inför flytten. Skåpbilen var så full att vi knappt vågade öppna bakdörrarna, och bilen var i samma tillstånd. Fick ta en krukväxt i famnen för att alls rymmas in i passagerarsätet. Färjan var skum och resan genom Sverige var lång, med hastighetsbegränsning på skåpbilen. Hela tiden väntade vi på att få reda på adressen där vi skulle bo. Så vilsna ute i stora världen, haha. Ett riktigt äventyr.
Jag på viking museum i Oslo.
På två år har det hänt mycket. Nästan alla mina kollegor har hunnit bytas ut. Vi är nu runt 20 finnar på kontoret istället för 2. Vi har köpt en radhuslägenhet och fått en katt. Vi har hittat ställen vi trivs på och ställen vi undviker. Vi har blivit vana att inte räkna ut vad saker och ting kostar i euro. Vi har lärt oss (nåja) norska. Vi har börjat göra utflykter utanför närområdet. Vi behöver inte längre GPS för att hitta butiken. Jag fattar fortfarande inte någonting när folk försöker förklar var de har sin fjällstuga, men behöver jag verkligen veta det? De vet ju inte heller var andra sjön ligger...
Mannen: "Vet du vad jag hade sagt att är det största jag lärt mig här i Nogre?"
Jag: "Nej, vad då?"
Mannen: "Att skala avocado"
2 kommentarer:
Kan tro att det känns stort att lära sig skala avokado om man ätit dem med skal på hela livet (höhö, dålig humor)
Hahaha...oj Mats! :) skönt att höra att ni börjar komma lite mer till ro och hitta en vardag som fungerar. Det tar tid. Kram på er.
Skicka en kommentar