Har i helgen känns mig ganska sliten och trött. Trots att jag har fått sova länge och ta dagen som den kommer, så har jag aldrig riktigt fått upp flåset. Jag har degat på soffan närhelst jag sluppit till och suckat högt åt alla uppdrag jag borde utföra. Underligt hur man vissa dagar tar allt med en klackspark, och hur samma uppgifter känns som Mount Everest andra dagar.
Jag försökte verkligen mitt bästa för att måla utemöblerna, men det kändes verkligen som världens tungaste grej just då. Jag hittade aldrig en bekväm ställning att måla på och färgen droppade överallt och gjorde mig vansinnig. Jag gjorde klart del 1/3 och gick sedan in, tvättade händerna, lade mig på soffan och åt knäckebröd tills jag mådde bättre. Nå, som tur är så har jag en förstående man, som utan att klaga och med en puss i pannan tog över ansvaret för renoveringen.
Humöret infann sig inte förrän på söndag kväll efter att ha sett Sommar med Ernst. Har svårt att motstå så positiva människor, så då blev det fart i huset. Jag städade hela nedrevåningen och satte in den nytvättade mattan, så att allt luktade rent och fräsht. Plockade också bort diverse byggsaker därifrån, så nu ser det nästan ut som ett vanligt hem. Ett vanligt hem som råkar förvara sina kakelplattor till badrummet bredvid trappan.
Nu när jag tänker på det så har jag ju ändå tvättat mattan, städat nedrevåningen, tvättat kläder och kuddar, målat en utemöbel, skurat en del av terassen, bäddat nytt i sängen, handlat på IKEA och köpt grejer till uteplatsen... så kanske jag inte varit så inaktiverad som det känns. När jag tänker på det så kanske det inte är så underligt att jag är trött! Leave me alone godnabbit! I'm doing the best I can!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar