Åter i kontorsstolen

Norge - Italien - Slovenien - Kroatien - Slovenien - Italien - Norge. 4 länder på en vecka. Inte så pjåkigt! Nu är vi åter igen hemma i Norge och får ta itu med vardagens utmaningar. Innan jag ger mig in i jobbmailen och arbetsuppgifter så tar jag mig dock en tekopp, öppnar fönstret, blundar och tänker mig tillbaka. Vilken underbar vecka vi har haft!

I förrgår lämnade vi med tungt hjärta Bled och Hotell Astoria. Det kändes verkligen som om vi hade kunnat stanna länge än och fortfarande haft något nytt att se varje dag. Bled, nationalparken och de Slovenska alperna har massor att erbjuda, allt från lugna dagsutflykter till paragliding. Verkar vara en plats som passar precis alla oavsett smak eller ålder. Man behöver inte heller bo på spàhotell som vi gjorde, utan det finns många olika hotelltyper, hostel och en kampingplats med världens kanske finaste utsikt. Ännu är Slovenien oförstört av turismen, och jag hoppas innerligt att det får förbli på det viset.

Vi sov alltså en natt i Venedig, vilket gav oss tid att turista lite i staden innan vi åkte hem igår kväll. Kan inte påstå att jag fann mycket jag gillade med Venedig. Det har säkert varit fint en gång, men nu var det mest smutsigt och proppfullt av turister och irriterade Italienare. Visst såg jag charmen i en stad bygg på vatten, med trånga gator, små kanaler och kullerstenar... om man hade tagit bort ungefär en miljon turister. Hela staden var förstörd av skräpbutiker, överprissatt mat/dricka och framförallt folket. Måste säga att ju fler gånger jag besöker Italien, desto färre anledningar får jag att åka tillbaka. Nej, Slovenien är bättre!

Saker värt att veta om att resa till Slovenien:

- Perfekt för bil/husbils semester. Överallt finns nya fina motorvägar som tar dig vart som helst i landet på 1-2 timmar. Allt verkar vara inom räckhåll och man måste sällan åka lång för nästa sevärdhet (som är tydligt utmärkta med stora skyltar med namn och bild).

- Hyr man bilen i ett omliggande land (eller tar med sin egen), så ska man komma ihåg att köpa ett klistermärke före eller direkt efter gränsen. Klistermärket(vinjeta) är en slags tull för att köra på motorvägarna. Om man inte har ett giltigt klistermärke på framrutan på bilen och blir fast på en motorväg så är böterna ganska hutlösa. Vi köpte vårt klistermärke vid en bensinstation i Italien. 15 euro kostade ett som räckte en vecka.

- Vi klarade oss bra på att köra på kartor och vägskyltar, men inne i Ljubljana hade nog en GPS varit till hjälp. Många enkelriktade gator.

- De flesta turistgrejer är bra förberedda med ordentliga stigar, kartor, hjälpsam personal och skyltar. Det mesta passar för barnfamiljer. Dock finns det också mycket för den som är lite mer äventyrlig. Såg både helikoptrar, fallskärmshoppare och reklam för allt möjligt spännande. Verkade också vara ganska utvecklat skidområde på vintern.

- Ingen typisk badort. Det fanns en del stränder, men alla med stenar. Inga sandstränder alls. Men är man som min pappa som hatar sand mellan tårna, så gör det ju ingenting. Vattnet var dock kallt, riktigt kallt. Adriatiska havet hade nog inte värmts upp tillräckligt ännu i Juni, och sjöarna var fulla av kristallklart smältvatten från alperna. Vet inte hur det är med sjöarna längre österut. Såg ändå en del människor som badade, så om man inte är bortskämd med varmt badvatten så går det nog.

- Fint fiskevatten. Såg en hel del flugfiskare som stod i den kristallklara forsarna och fångade (antar jag) foreller. Hur vet jag att det fanns foreller? Jo, för att man såg dem från ytan. Vattendragen var mer eller mindre som akvarium, vilket vi ju inte är vana vid i Finland. Säkert härligt att stå mitt i en fors en vacker sommardag med ett fiskespö i handen och berg runtom en. Kanske blir nästa resa en fisketur?

- Rock-båtarna inne i Ljubljana tror jag hade varit en hit. Vem vill inte åka båt och gå på konsert samtidigt? Människor på land hörde båtarna komma och stannade till vid sidan av kanalen för att lyssna, vinka och ta kort.

- Slovenier tycker om uppförsbackar och trappor. Bakmuskulaturen fick sig åtminstone ett ordentligt pass om dagen. *tummen upp*

- Slovener är modemedvetna, och många ser ut som om de klivit ut ur en H&M katalog. Misströsta dock inte, om du som jag inte är något modelejon. Det finns massor med illa klädda turister som man kan blanda sig med.

- Det är rent. Rent rent rent överallt!

- Nej, man förstår inte många ord av det lokala språket, och menyerna på restaurangerna är inte alltid helt översatta. Dock pratar de flesta bra eller halvbra engelska, och hjälper gärna till så gott de kan. De är också snabba att peka ut rätter som är typiska för Slovenien och blir väldigt nöjda om man väljer deras mat. De gav också gärna rekommendationer från menyn, så att man valde det godaste.

- Prisnivån är något lägre än i Finland, så det mesta känns rimligt. Ölen gick på 3-4 €, en retur resa med alpinlift kostade 13,50 €. En gelato kostade 2,50 € för en boll.

- Inga svenskar! De flesta turister var Österrikare, Italienare, Kroatier eller Amerikanare. Hörde några finska familjer, men inga svenskar eller norrmänn. Väldigt skönt att slippa fulla Stockholmare för en gångs skull. (Hoppas ingen tar "på näsan", men de kan faktiskt vara ganska skönt att resa utomlands och inte höra sitt eget språk överallt. Då kunde man ju liksom stanna hemma.)