Hem och sväng

Veckan har gått i rekordfart, trots att jag spenderat mestadels av tiden med att fördriva den. Förutom de oändligt långa flygresorna så har jag också väntat på flyg, väntat på taxi, väntat på kollegor, väntat på min tur, väntat i kö till pass/säkerhets-kontroll, väntat på buss osv osv. Att resa med jobbet är mer en logistikövning än en rolig upplevelse.

Kinaresan bjöd inte på några överraskningar precis, och jag kände mig mest lite borta där jag satt på en konferans som gick helt på kinesiska. Var även lite besvärad över att behöva ha tolk då jag presenterade. Kände mig vingklippt. Jag antar dock att det är en bra erfarenhet. Blir knappast sista gången som man presenterar något för människor som inte förstår något av de språk jag pratar. Kunde förstås försöka lära mig kinesiska, men ärligt talat så tror jag det är ganska hopplöst. Hör aldrig skillnad på kinesiska ord, och hela den här grejen med olika tonlägen gör att jag tvekar mer än med andra språk. Nej... kanske är tolk helt ok ändå...

Idag är det alltså plötsligt fredag och det känns superskumt. Min hjärna är helt bortkollrad av allt resande och all tidsskillnad. Som tur är har jag inte jetlag i alla fall. Inte mig emot att ta helg dock! Ska bli jättskönt att vara hemma och mysa med mannen och katten. Planerna är ännu inte helt klara, men jag hoppas på att vi kan fixa lite i lägenheten och kanske gå ut på länk i vårsolen.

På tal om motion så måste jag berätta om min vistelse i hotellgymmet i Kina. Jag hade någon timme att fördriva innan jag skulle checka ut på tisdagen, så jag bestämde mig för att ta en tur till hotellets gym. Sådär för att få igång cirkulationen innan jag skulle sitta stilla i x antal timmar. Jag har sällan blivit så irriterad på gympersonal. De ville bara inte lämna mig ifred!

Det började då jag kom dit. Jag skrev mitt namn och rumnummer på ett papper och fick en handduk av killen bakom disken. Därpå följer han efter mig in i gymmet och frågar vad jag hade tänkt göra. Jag säger lite besvärat att jag tänkte börja på rullbandet. Han frågade då om jag visste hur det funkade, och jag försäkrade honom om att "ja, det gör jag. Jag klarar mig fint!", vapå han går ut.

Jag börjar traska på rullbandet och sätter på TV:n framför mig. Konstaterar snabbt att jag varken har lust att kolla nyheter eller någon kinesisk såpopera, och stänger av TV:n igen. Två sekunder senare kommer killen in igen och frågar om jag vill sätta på TV:n. Jag säger att "Nej, jag klarar mig". Två minuter senare kommer en tjej och frågar samma sak, jag stånkar fram ett "Nej tack!".

Då jag var klar på rullbandet så fortsatte det på samma sätt. Killen frågade var jag var ifrån, om jag hade prövat en viss maskin, om jag ville ha en ny handduk och försökte till sist ge mig en komplimang för min träning (något jag vet var en ren och skär lögn). Till sist ville jag bara skrika att "Jag vill för f*n bara träna lite! Lämna mig ifred!"

Vissa kanske inte skulle störa sig alls på pratglad gympersonal. Vissa kanske bara skulle tycka att det är bra service, men jag är inte sån. Då jag tränar så vill jag bara bli lämnad ifred. Det finns en tid för att umgås med andra människor, och jag föredrar om detta är en tid då jag inte svettas som en gris, är högröd i ansiktet eller flåsar som en hund en varm sommardag.