Ni fuskis och ljugis!

Jag läser alldeles för många bloggar. Jag läser inredningsbloggar, träningsbloggar, vänners bloggar, humorbloggar och t.o.m. mammabloggar. Jag letar dessutom ständigt efter nya som jag kan sätta klorna i och följa långt efter att jag slutat gilla innehållet. Varför kan man inte sluta läsa en blogg som man egentligen inte finner intressant längre? För att inte tala om sådana som faktiskt har (för mig) stötande innehåll? Borde man inte sluta läsa efter att man en gång har blivit förbannad och besviken? Nej nej nej, här ska det läsas blogginlägg om dittan och dattan som jag inte har något intresse för. Puh! Jag kunde ju faktiskt sätta min tid på något annat istället.

Hur som helst så följer jag med flera renoveringsprojekt från bloggarna jag läser. Det blir ju lätt att an jämför sina framsteg lite med dem, eftersom man befinner sig i samma situation. Alla verkar tycka att det är superskoj hela tiden och myser på i flashiga outfits medan de lite försynt målar om en vägg. Eh? Var kom den fantasin ifrån? Visst, jag kan se att renovering hade varit mysigt och fantastiskt om man inte själv hade gjort något arbete, utan bara dekorerat... men nu har vi ju inte alla råd med att ha 3 hantverkare på plats 24/7. Jag hade nog också njutit av att se på när mitt hem blir renoverat framför mina ögon, och det enda jag behövde göra var att välja vilka kuddar jag vill ha, måla lite på en vägg och sedan ränna runt med en systemkamera och fota målarpenslar ur fina vinklar.

Jag hade säkert sett lite annorlunda på renoveringen om man inte hade haft ett annat jobb tillika... men nu är det ju inte så.

Vi jobbar heltid och renoverar på kvällar och helger, och tyvärr så måste vi nog prioritera vår inkomstkälla allt som oftast. Ibland känns det nästan lite orättvist, när man ser hur andras projekt blir färdiga på ett par månader, medan vi fortfarande sliter med samma golv/vägg/installation. Femåringen som finns inom mig vill peka finger och ropa högt att de bara ljuger och fuskar, alla dedär bloggarna.

Innerst inne vet jag ju dock att de inte gör det, fuskar alltså. Det är ju inte som att de anlitar hantverkare och sedan låtsas göra jobbet själv. Nej, de har bara lite andra förutsättningar än vad vi har. Jag kan också medge att om jag var i samma situation så hade jag nog gjort samma sak.

Missförstå mig rätt nu, jag är jättestolt över vad vi har åstadkommit tillsammans, och jag önskar mig inte att det vore på något annat sätt. Ibland känns det dock som att vi bara trampar på stället. Jag skulle gärna bo i ett nyrenoverat hem, men en byggarbetsplats? Not so much!