banner

banner

måndag, mars 10, 2014

En helg i Tallinn

Denna måndag började i Tallinn och fortsatte sedan raskt till jobbet här i Norge. Känns underligt att stiga upp i ett land och lägga sig i ett annat. Man skulle ju tro att jag hade blivit van vid att resa, men just den delen är alltid lite speciell. Dagarna i Tallinn var näst intill prefekta, och kändes som en god omväxling till vardagen. Vi har varit på spà, besökt en frissa, shoppat, varit på Titanic utställning, strosat runt i gamla stan och ätit massor med god mat. Min kollega stod för det mesta av fixandet kring resan och även för övernattningen, så egentligen var det bara för oss att luta oss tillbaka och njuta. Skönt att få sitta i baksätet ibland också.

Mina tankar har rört sig runt begreppet stress ganska mycket den sista tiden. Jag tog en "stressbuster" massage på söndagen och blev förfärad då jag märkte att jag låg och tänkte en massa stressiga tankar. Ändå måste jag nog ha varit rätt så avslappnad, efterom jag närapå somnade, haha. Efter massagen frågade kvinnan om jag går på massage regelbundet, och rådgav därpå att utifall inte så borde jag. Jag vet, jag vet... och så får jag ännu en sak som jag borde hinna med i vardagen.

Stress stress stress stress.

Det underliga är att jag stressar fast jag inte har något speciellt på agendan. Jag blir stressad av helt vanliga arbetsuppgifter och hushållssysslor. Alltså, vem blir egentligen stressad av disk? Det är ju inte som att vi väntar besök eller att en naturkatastrof kommer att ske om jag inte fixar disken just precis den dagen. Jaa, det känns som att allt gör mig stressad nu för tiden, och det gör mig lite orolig. Är alla andra såhär upphängda på småsaker, eller håller jag på att bli sjuk i huvudet?

Jag brukade ju inte vara såhär... förr alltså. Visst kunde jag då också vara stressad, men det var mer i perioder och jag kunde alltid ladda batterierna när jag märkte att det blev för mycket. Jag gjorde lite yoga, tände lite ljus och lyssnade på lugn musik, så var jag vips helt avkopplad, om än bara för en stund. Vart tog den förmågan vägen? Kan man växa ur sina grundläggande personlighetsdrag?

Inga kommentarer: