Att tolerera vardag

Vardag är ett mycket negativt ord. Det är alla dedär dagarna som ser ungefär likadana ut. Det är dagarna man inte minns när man sitter på pensionärshemmet och tänker tillbaka på sitt liv. Det tas väldigt få kort av en vardag. Vardag är sällan något man gläds över, utan bara tolererar.

Därför strävar man ofta till att minska antalet vardagar. Detta gör olika människor på olika sätt. Somliga kräver väldigt lite för att det inte längre ska kallas vardag, och vissa behöver lite mer övertalning. Det som tar kol på benämningen vardag kan vara: att göra något för första gången, en resa, någon form av underhållning, en olycka eller annars tråkig händelse, naturfenomen utöver det vanliga, besök av vänner osv.

Fast det kanske inte låter så svårt att göra en vardag till en speciell dag, en dag man minns, så händer det lätt att det går en förbi. Många nöjer sig med allt fler vardagar, eftersom den kräver eftertanke och initiativ att göra något nytt hela tiden.

Det jag vill komma fram till är att min vardag är väldigt tråkig just nu (detta har lett till att jag t.o.m. börjat motionera). Saker jag gjorde förr på fritiden har mist sin charm och jag är därför lite lost i vad jag egentligen vill göra. Därför efterlyser jag nu nya äventyr, eftersom resor för tillfället inte är en möjlighet (detta är annars mitt trumfkort). Vad gör ni andra för att minska på antalet vardagar, eller åtminstone göra vardagen mer dräglig?