Hur gammal är jag egentligen?!

Cyan: Vad skulle du säga din mentala ålder är? 

Nemi: Varierande. 

För det mesta ser jag mig själv som något mitt emellan barn och vuxen. Rent fysiskt så har jag lämnat barndomen för länge sedan, men detta betyder inte att jag alltid beter mig eller känner mig vuxen.

Jag gör affärsresor och sitter på möten, men på vägen dit så läser jag gärna fantasyböcker och spelar spel på min smartphone. Jag har fast inkomst, billån och visitkort, men ser gärna på disneyfilmer en hel dag.

Ibland får man, som ni kanske förstår, lite identitetskris.

"Är jag verkligen för gammal för att gå på Walking With Dinosaurs? Vems barn kan jag låna?!"

Igår fick jag dock en ögonöppnare åt andra hållet, när vi traskade runt i Nordby köpcentrum. Jag var i jakt på en tröja (en simpel stickad tröja, hur svårt ska de vara egentligen?) och vek in i en affär som såg lovande ut. När jag gick där mellan hyllorna så dök rysliga tankar upp i mitt huvud. "Den skulle ha varit min stil, för 10 år sedan!", "Vilken dålig kvalitet dessa plagg har!" och sist men inte minst "Ska det verkligen se ut såhär nuför tiden?!". Och där, mitt i en butik på Svenska gränsen, så fick jag ålderskris. När blev jag plötsligt gammal?! Är det inte precis sådana saker som min mamma sa förr, och som jag retade mig på?

När blev jag så gammal att jag MINNS 10 år tillbaka i tiden?
Sedan när har jag börjat lägga mer vikt på kvaliteten på kläderna jag köper, än hur de SER UT?
Måste man inte vara 50+ för att klaga på modet?  

Jag fick snabbt korrigera denna åldersmiss med att äta massor med godis, medan jag såg på Ice Age 4. Ännu ska dom inte ta mig! Moh-ha-ha-haa!