Norrmän och reaktioner

Jag förundras över norrmännens översvallande sätt. Det är inte direkt något man är van vid från uppväxten i Finland. Har konstaterat att man kan multiplicera alla känslouttryck med 3, så har man Norge/Finland känslokvot. Här reagerar man alltså tre gånger starkare än hemma.

Exempel:

Om man ler mot en okänd person i Finland, så stirrar personen på en och undrar vad de gjort för att förtjäna det. Om man ler mot en okänd person i Norge så ler denna tillbaka lite större än det leende de fick. Jag vågar inte gissa vad de tänker.

Om man ler mot en person man känner i Finland, så får man ett höjt ögonbryn och ett snett leende... eventuellt med en liten handgest. Om man ler mot en person man känner i Norge så spricker de upp i ett jättesmil, passande för att välkomna ett efterlängtat adoptivbarn från Uganda. Chansen är också stor att man får en kram.

Detta beteende gör mig ytterst förvirrad. Speciellt när de först ler med hela ansiktet, som om man var bästa kompisar, och sedan pratar kallt om jobbrelaterade grejer. Är vi kollegor eller vänner?! Va?? VA??

Jag hoppas på att man ska bli van så småningom, och att folk inte ska bli rädda en... Jag ler ju nog åt folk, men som ni alla vet så tar de nog ett bra tag innan jag börjar klappa någon på axeln eller krama någon.