Nu är jag tillbaka på jobb igen. Brukar aldrig ha några större känslor över att komma tillbaka till vardagen. Ofta är det ganska roligt att träffa alla människor på nytt och fortsätta sin nya vardag. Den har ju alltid ändrat lite för vart år som gått. Tyvärr har den här känslan försvunnit iom att man började jobba. Visst lär jag mig ännu saker och träffar nya människor, men i ett mycket lugnare tempo. Arbetserfarenhet är inte som en kurs i skolan. Man har inte en aktiv inlärningsperiod som kulminerar i en tent och sedan förpassas för nya kurser. Arbetserfarenhet är alltid aktiv under tiden man jobbar. Ofta tror man sig ha lärt sig något i ett projekt, för att nästa månad bli tillrättavisad i ett annat. Till slut blir inlärningen vardag.
Så det enda jag har att se fram emot med att börja jobba igen efter semestern är att återgå till samma sak jag gjorde innan. Inget har förändrats, inget nytt har hänt. Visst händer det nya saker på jobbet hela tiden, men inte på samma sätt som när man börjar ett nytt läsår. Det blir ingen "ny start".
Jag känner en oförklarlig sorg över att komma tillbaka till jobbet. Varför kan man inte få studera livet ut? Vänner som glatt hälsar på en i korridoren, utbyter skvaller, berättar historier från sommaren och kommenterar varandras nya kläder och frisyrer. Nostalgi.
4 kommentarer:
Du kanske borde få se dina miljönördar lite oftare :)
De borde jag nog. Ni är alltid så upptagna bara. Måst ni ha så intressanta liv?! ;)
Ja, det är svårt att få alla samlade :/ men ifall det blir så du drar från stan så måste vi nog samlas innan!
Jo, ni får nog tömma era scheman, så vi kan träffas. Och sen måste ni ju komma och hälsa på också! :)
Skicka en kommentar