Gasta lagom!

Har suttit och läst en svensk blogg dedikerad till spökhistorier och liknande. Efter att ha läst en stund så verkar även det mest ordinära, upplysta rum lite läskigt. Även om jag inte gillar skräckfilmer, så trivs jag med att läsa spökhistorier, speciellt "riktiga" historier om gamla byggnader och riktiga platser. Att höra om fönster som öppnas av sig själva och skepnader i korridorer sänder rysningar utefter min ryggrad. När de dessutom sporras av min (alltför) livliga fantasi, så blir de extra bra. (Min fantasi gör att jag inte kan se skräckfilmer. De kan förfölja mig i åratal!)

Försökte googla hemsökta platser i Finland, i hopp om att hitta ett spännande semestermål. Tyvärr är de flesta sidor blockerade som "annan trosuppfattning". Så farligt då!

Om ni vill läsa denna spännande blogg: http://spokhistorier.blogspot.se/

......

Måste göra ett tillägg.

Jag är själv väldigt skeptisk till spökhistorier. Eftersom jag är en person som hallucinerar när jag är riktigt trött, så tror jag att de flesta syner kan förklaras med hallucinationer. Jag har själv sett människor, hundar, råttor och raketer nära eller på min säng, som har försvunnit när jag tittat på dem ett par sekunder. Jag har också inbillat mig att jag har pratat med Mats, när han egentligen har sovit. Jag set inte varför man inte kunde hallucinera med andra sinnen än syn och hörsel, som att känna lukter eller känna av att någon rör vid en.

Men likt ett barn som tror mer på tomten nära Julafton, så tror jag också mer på spöken när jag läser kusliga historier. Vem kan egentligen avgöra vad som är sant eller falskt? Spelar det egentligen någon roll? Ibland är det bästa, just det, att man inte vet. "I want to believe".