I lördags åkte vi ner till Göteborg med mina föräldrar. Vi hade planerat in en julkonsert och bokat bord för middag efteråt. Då vi kom oss till Gothia Towers för att se Peter Jöbacks julkonsert (något jag önskat se sedan högstadieåldern typ) så var det redan ganska fullt. Vi hade bokat platser i baren, men eftersom alla borden var upptagna så fick vi ta varsin stol och sätta oss längst bak. En vakt kom då förbi och frågade mina föräldrar om de satt bra där de satt. De svarade att "jodå, det här går helt fint", eftersom de tänkte att han bara frågade av artighet. Det fanns ju inga andra platser vid baren.
Vakten gick då bort till några andra och efter en stund så ledde han dem ner bland läktarna. Vi såg alltså vår chans och när vakten kom tillbaka så frågade vi försynt om han alltså hade andra platser att erbjuda. "Javisst, kom med här bara", blev hans svar. Han ledde oss alltså ner från baren, genom läktarna, mellan borden och fram till de exklusiva sofforna vid den lilla scenen. Vi blev alltså flyttade från barplatser längst bak till de bästa platserna i lokalen. Vi kunde knappt fatta vilken vändning kvällen plötsligt tog. Här hade vi alltså utmärkt vy av hela scenen och mitt i konserten så kom Jöback fram till den lilla scenen strax framför oss (2 meter) och både sjöng och pratade. Har aldrig haft så bra platser. Vi kunde alltså SE spottet! (haha)
Nöjda med de nya platserna. Två st loveseats för oss själva.
För övrigt en helt fenomenal show. Han kan verkligen sina grejer, Peter. Stämningsfullt, roligt, hjärtgripande... världens känslorstorm var det. För mig var den perfekt. Julsånger, lite Phantom of the Opera och ett Disney-medley. Hur kan det bli bättre än så?
Potatiskvalitet på bilden, men fin scen och härlig show.
Vi såg också Peter efter showen då vi väntade på att mannen och pappa skulle fylla på parkeringsautomaten. Han kom ut till baren där vi stod, iförd myskläder och mössa. Nej, vi gick inte fram. Mamma och jag var båda överens om att sånt är smaklöst. Folk måste få vara ifred om dom vill det. Men lite häftigt var det ju ändå liksom.
Ja, efter showen så hade vi ju tänkt gå på restaurang då. Dock var vi inte ett dugg hungriga, så vi avbokade vår reservation och begav oss över gatan in till Lisebergs julmarknad. Där fick vi njuta av alla dofter och ljud och ljus. Köpte lite brända mandlar som vi mumsade på medan vi gick runt. En mycket angenäm avslutning på kvällen måste jag säga. Vad finns det väl för bättre sätt att komma i julstämning än genom att gå på en riktigt fin julmarknad?
Bilder från ingången till Liseberg.
På söndagen hälsade vi sedan på min bror och hans fru i Tønsberg. De hade bokat bord för middag på kvällen men tog oss ut på äventyr till "Verdens Ende" på dagen. Vid världens ände så blåste det så helsikes. Fick ta de försiktigt så att vi inte blåste bort. Men enligt mig så finns det inget härligare än hårda vindar och ett vilt hav. Vågorna som bröts mot klippor i motljus gav det hela en vild och vacker, ja nästan magisk glans. Underbart!
Några blåsiga bilder från Verdens Ende.
Efteråt letade vi ett ställe att dricka kaffe på och hittade istället en liten julbasar där vi blev bjudna på gratis glögg. Det var en mysig liten restaurang med gamla saker man kunde köpa upphängda i taket, smått, trångt och lite stimmigt, och med ett riktigt lantligt mottagande. Vi köpte en burk hemlagad sylt och en dadelkaka. Hade också kastat ett öga på en gammal fin kikare uppe i taket, men tyvärr var den lite över min budget. Kanske när jag blir rik, haha.
Hemma i min brors lägenhet så fick vi mumsig pepparkakskaka (haha, heter det så?) och såg på F1, som såklart är obligatoriskt på söndagar. Efteråt gick vi då ut och åt middag på Big Horn Steak House. Väldigt god mat där också och väldigt fin lokal inne i ett gammalt stall.
Så när vi satt i bilen hem, mannen och jag, så kändes det väldigt bra. "Vilken bra helg", sa jag. "Mmm, det har det varit", sa han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar