Att resa i snökaos

Igår kom det ca 30 cm snö i Østlandet och Oslo-regionen. Utländska långtradare var såklart inte förberedda på detta och fastnade överallt. Polisen försökte så gott de kunde att röja upp, men hann helt enkelt inte med. Tunnlar och hela vägfält var stängda, flyg blev försenade, inställda och fast på Gardermoen. Jag skulle resa till Bergen över en dag. Inte ett bra beslut. Såhär såg min dag ut igår.

05:00    Stiger upp och gör mig klar för dagen. Tänker ta en buss som avgår tidigare än helt nödvändigt, eftersom jag läst att det skulle komma snö.

06:00    Travar genom 20 cm nysnö i öppna pumps till busshållplatsen. Blir iskall om fötterna, men har förberett mig med stickasockor, så jag bryr mig inte så hårt.

06:08    Nu borde bussen ha kommit.
06:30    Bussen kommer, 20 minuter försenad.
07:00    Kommer till första kön vid Tusenfryd. Alla busschaufförer varnar om totalt trafikkaos längre fram. Bussen är smockfull och jag sitter inklämd i ett hörn och tänker att det var bra att jag tog en tidigare buss. Jag har ju incheckning först 08:40, så ingen panik.

08:40    Sitter fortfarande på bussen. Alla har gett upp om att hinna till sina flyg och busschauffören skrattar uppgivet. Mitt flyg är inställt och jag har blivit ombokad på 10:35 flyget istället. Jag kontaktar ansvarspersonen för mitt seminarium och får reda på att alla talare är bokade på 10:35 flyget. De skjuter upp seminariet till efter lunch.

09:10    Anländer till Gardermoen två timmar försenad. Mitt orginalflyg skulle ha gått nu.

10:00    Byter gate.
10:10    Byter gate.
10:30    Byter gate och ny tid för avgång beräknas till 11:00.

11:10    Vi får gå ombord på planet.
11:15    Gardermoen stänger hela flygfältet i minst två timmar. Piloten har ingen aning om när vi kan lyfta. Jobbgänget håller möte i gången och kontaktar igen organisatören. Han vill att vi ändå kommer. Så vi sätter oss snällt ner och väntar.

13:05    Gardermoens överhuvuden tar sitt förstånd till fånga och fixar så att några plan i gången kan lyfta. Vårt är ett av de första planen som får åka.

14:00    Anländer i Bergen, hoppar i taxi och åker in till stan. Inte heller denna gång regnade det. (tror hårt på att det där med världens regnigaste plast bara är en myt)

15:00    Håller föredrag på 30 minuter.

16:40    Åker tillbaka till Bergens flygplats och märker på ankomst att alla flyg till Oslo är sjukt försenade. Går bort till SAS och frågar om jag inte kan få plats på ett tidigare flyg som redan är försenade. Jag blir satt som standby på planet som skulle ha avgått 16:45 med beräknad avgång 18:30 (bara 15 minuter efter att mitt orginalflyg skulle ha åkt).

18:00    Mitt flyg skjuts upp från 18:15 till 19:00.
18:10    16:45 planet börjar sin boarding. Jag ställer mig där med 20 andra hoppfulla.
18:20    Mitt eget plan blir uppskjutet till 19:40 och jag blir den näst sista som får en standby plats på det andra flyget. Bara respekten för de stackarna som måste lämna kvar håller mig från att göra en victory dance på plats.

19:30    Kommer in till Gardermoen och springer genom hela flygplatsen för att hinna med 19:43 tåget. Fixar biljetter med 6 minuter till godo. Äntligen lite medvind! Anländer i Moss 21:08 och är förhållandevis nöjd.

Mitt tips: läser du på tidningen att det ska komma 20 cm snö nästa dag... inbilla dig inte att du ska kunna resa någonstans den dagen. Stanna hemma om du kan.

Måste dock säga att jag får tillbaka tron på mänskligheten dagar som dessa. När väl folk inser att det inte finns något de kan göra åt situationen. Det finns ingen som kan något åt vädret och det finns ingen att skylla på. Då börjar de flesta skratta, för jaa, vad kan man annars göra? Tredje gången vi fick byta gate så skrattade vi alla och skämtade om att vi ju fick motion i alla fall. Personalen blev mer och mer skojfrisk desto mindre information de hade åt oss. SAS personalen skötte situationen utmärkt och gjorde allt för att hålla oss nöjda. Piloten kom ut och pratade med oss medan det delades ut snacks och dricka. Jag antar att mindre folk försöker få sina pengar tillbaka om de får bra service. Samtidigt mäker man att de annars så tjocka sociala murarna bryts ner vid sånahär situationer. Folk utbyter information och börjar sedan prata: vart de skulle, vad de skulle göra där etc. Så det ända som behövs för att vi i Norden ska öppna upp är en gemensam katastrof.