The Last of Us

SPOILER ALERT: Om du håller på att spela eller ska spela The Last of US: LÄS INTE DETTA. JAG KOMMER ATT BERÄTTA VAD SOM HÄNDER I SLUTET!

...............

 Mannen och jag har spelat igenom The Last of Us på PS3 under julhelgen. Eller ja, mannen har spelat och jag har kollat på och kommenterat. Får bara panik av såna spel, haha. Det är samma spelutvecklare som gjort Uncharted-serien, så det är ett mycket bra spel. Man rycks verkligen med i historien och egentligen känns det mer som en lång film än ett spel.

Vi spelade ut hela grejen i helgen och blev båda ganska förvånade över slutet. I motsats till Uncharted så hade de skippat det där förutsägbara Hollywood slutet. Ingen av oss kunde gissa sig till hur det skulle sluta, vilket var något nytt.

Det sjuka är att jag fortfarande, flera dagar efteråt, går och funderar på om det är trovärdigt eller inte. Jag undrar också hur jag eller människor runtom mig hade handlat i en liknande situation. Folk är ju trots allt inte svartvita, utan mer i gråzonerna. Hade jag klarat av att offra en person jag älskar för att rädda världen?

Spelet utspelar sig alltså i en zombieinfekterad framtid, 20 år efter att infektionen först spriddes. Världen tycks vara bortom räddning och de flesta har gett upp på att någonsin bli kvitt "sjukdomen". Karaktären man spelar är en man i medelåldern som under infektionens första dagar mister sin 10/12-åriga dotter. Nu, 20 år senare, får han i uppdrag att följa en flicka i samma ålder till ett labb. Flickan visar sig vara immun mot infektionen och kan vara den räddning som man så länge sökt.

Man reser land och rike runt i jakt på laboratoriet som ska kunna få fram ett vaccin m.h.a. flickan. Under vägen dödar man såklart en massa bad guys och zombies och tar sig igenom en massa kluriga situationer. En relation byggs sakta men säkert upp mellan flickan och mannen, och till sist har de kommit varandra väldigt nära. De blir varandras nya familj på ett sätt.

Till slut hittar de laboratoriet. Då mannen vaknar upp (efter ett slag mot huvudet) så får han reda på av flickans "förmyndare" att hon precis ska gå in för operation. Man ska operera bort "tumören" med de resistenta cellerna för att kunna ta fram ett vaccin. Tumören växer dock runt hela hennes hjärna vilket gör att hon kommer att dö i operationen. Det är nu man väntar sig Hollywood slutet med ett hjärtskärande farväl och en flicka som offrar sig själv för att rädda världen. Men det blir inte så.

Mannen skjuter sig förbi ett sjukhus fullt av vakter, bryter sig in i operationssalen och kidnappar flickan. Hennes förmyndare försöker övertala honom om att göra det rätta, för flickan skulle ha viljat ha det så. Mannen struntar i hennes råd och kör iväg med flickan i en stulen bil, och dödar förmyndaren i rädsla om att hon ska följa efter dem.

Då flickan vaknar så säger han att hon inte behövdes, att det redan finns dussintals av personer som är immuna mot infektionen. Att man redan hade gett upp om att finna ett vaccin eller ett botemedel. Flickan funderar på saken och ber honom sedan svära på att allt hände precis som han berättade (hon var medvetslös under hela sjukhusvistelsen). Han försäkrar henne om att så är fallet. The End.

Jag och mannen sitter nu och gapar och tittar storögt på varandra. Det var verkligen inte det vi hade väntat oss. Vi har blivit så fullmatade av moraliskt korrekta filmer att man blir helt tagen på sängen då man väljer att visa fram en mer mänsklig sida. För hade man egentligen klarat av det? Offra en partner eller ett barn, för att rädda världen. Även om de själva vill det. Även om de lika gott kan dö nästa vecka i den farliga världen. Kommer hela världens befolkning någonsin betyda mer än den person som betyder mest?