Höst depressionen

På västfronten intet nytt. Känns som att allt håller på att varva ner inför vintern. Mina blommor blir bara mer och mer tyngda av kyla och mörker, och min kropp ekar deras avbild. Jag har varit sjuk i veckan och ganska ensam och rastlös. Plockade tydligen upp något virus på resan till Finland, och har kännt mig minst sagt sliten. Har tyckt ganska synd om mig själv, och vi vet ju alla att det slutar i godisskålen. Har helt kommit av mig med min superduktiga hälsokost, och har istället ätit det som fallit mig in för stunden. Kroppen har svarat med att kännas tung, slapp och orkeslös.

Pga sjukdomen har jag heller inte kunna hålla igång med träningen, och det märks på såväl formen som humöret. På fredagen förra veckan orkade jag äntligen ta en promenad ut till Vansjø, och det kändes som att äntligen få luft efter en vecka under ytan. På söndagen försökte jag mig på en springtur, men fick nog ta det ganska lungt. Andetagen raspade i halsen och kroppen orkade helt enkelt inte. Får väl sakta öka på tempot tills jag klarar hela rundan pånytt. Jag tänker inte ge upp nu.

Hittade för övrigt en vandringsled längsmed stranden av Vansjø. Gick en bit utefter den och såg redan då fina vyer av sjön. Stigarna var väl utmärkta och enkla att vandra efter. Kanske blir det en lite längre vandrigstur i helgen om vädret är fint. Skoj när man hittar såna fina grejer så nära hemmet, bara någon kilometer bort.

Igår kväll åkte vi till Bauhaus och köpte oss en eldstad. Fick den till specialpris och nu är denna damen ganska så nöjd. Förra vintern var minst sagt ruggig, då batterierna inte riktigt klarade av köldknäpparna i januari. Jag har alltid velat ha en eldstad. En kväll blir så mycket mysigare med en sprakande eld i rummet. Här ska det banne mig höstmysas! Fram med stickasockona och tekopparna!