Alkoholister, släng er i väggen!

Igår tog jag upp kampen mot mitt sockerberoende. Då jag märkte att mitt sötsug har gått bortom min egen kontroll, så fick jag nämligen lite panik. Då man tänker "nej, jag åt ju glass igår, så idag kan jag nog låta bli" och 10 minuter senare står i frysen och gräver, så känns det inte okej mer. Jag har aldrig trott att man inte ska unna sig godis och glass ibland, men enough is enough!

Så igår beslutade jag mig bestämt for att inte äta något godis den dagen, och att dra in det till helgerna framöver. Milda Hilda vad svårt det var! Reaktionen var faktiskt så stark att jag blev helt matt. Min kropp skrek efter socker, även efter att jag ätit ett ordentligt mellanmål. Mina tankar flög hela tiden till allt gott som jag kunde tänkas äta för att stilla begäret. "Minns du chokladen som finns längst in i skåpet? Du kunde bara ta en liten bit", sa min förrädiska hjärna. "En kokosboll har väl ingen mått sämre av?" Till sist fick jag muta min hjärna med hallonkräm (utan tillsatt socker) som jag kokade ihop på ett nafs. Jag märkte dock snabbt att hallonkräm utan socker är surt som havtornssaft, så jag satte på lite vaniljvisp.

Helt sockerfri blev alltså inte dagen, men mycket bättre än om jag ätit chokladen och kokosbollen jag siktade in mig på. Hoppas verkligen att idag blir enklare. Blev helt paff av hur starkt ett vanligt sockerberoende kan bli. Känner mig som en riktig narkoman.