Jag ser alla magra människor på stan. Alla dedär som jeansen passar på. Som inte måste hoppa upp och ner i provhytten och inte måste be försäljaren om storlekar som inte finns i deras sortiment. Dedär som vant sig med att byxor ska vara slattriga och inte tighta. Dedär som kan köpa kläder efter stil, och inte efter passform.
Jag ser inte mig själv som en stor person, utan ganska normal. Ändå finns det väldigt få kläder som passar mig. Gör man inte kläder för normalstora människor längre?
Jag ser också alla de som är överviktiga. Dedär som måste beställa specialstorlekar på nätet och skäms för att visa sig i simdräkt. De som kämpar med sin vikt och sitt självförtroende och ibland blir illa behandlade bara för att de inte uppfyller idealet. Dagens ideal.
Det värsta är väl dock att man aldrig får vara nöjd. Även de pinnsmala, långa modellerna med svallande hår och långa ögonfransar har tvångstankar. Kanske t.o.m. fler än de runda, mjuka personerna. Duger jag såhär?
Varför duger vi aldrig? Vad är det för j*vla fel på vårt samhälle, som kräver att vi ska se ut som modeller i tidningar. Modeller som inte ens de ser ut på det viset. Hur rubbat får något bli?
Vi putsar, filar, rakar, opererar, bleker, borstar, målar och färgar... ändå kommer vi aldrig att uppnå det photoshoppade idealet.
.........................
Som ni kanske förstår så är jag urless på att träna och vill spendera mitt liv som soffpotatis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar