De senaste veckorna kommer i framtiden att gå under namnet "Den stora svackan hösten 2011". Med huvudvärk, mensvärk och tandvärk så skulle nog iprenmannen bara ta fram ett hagelgevär och fråga om jag vill ha den i pannan eller hjärtat. (oj, va groteskt de låter, men de får nu stå kvar för stämningen)
Det var ju meningen att dethär ska vara en alldeles lycklig, rosa-moln-period. Nygift med ett bra jobb och en bra lägenhet. Människor som bryr sig om en och nyss hemkommen från ett magiskt land. Tyvärr har nog min värk färgat alla rosa små moln svarta. Själva värken är väl inte det värsta, utan snarare humöret som följer med. Jag är irriterad , spänd och fräsig nästan hela tiden. Varje kommentar låter elak i mina öron och varje handling är till för att göra livet svårt för mig. De e lite läskigt när man inte börjar känna igen sig själv...
Nu börjar jag dock se ljuset i tunneln. Jag klarar mig numera på en burana om dagen (som jag mest tar för att inte skrämma bort min nya man) och sover på nätterna. Idag ska jag åter igen till naprapaten och förhoppningsvis ska det räcka efter det. Jag har t.o.m. börjat våga borsta mina tänder ordentligt efter besöket till tandläkaren from hell. Lite öm är den fortfarande, men det verkar bli mindre för varje dag som går.
Så, självkänslan är inte precis på topp för tillfället (har inte kunnat träna, så jag börjar bli lite flåddig), men jag kämpar mig igenom och gör upp mål för "när jag blir frisk". Ser fram emot att se klassen till helgen. Saknar verkligen mina miljönördar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar