Under resa till Skottland visade sig en ny sida av mitt halvår av stress. Jag fick spänd nacke. Nu pratar vi inte om normalt "oj vad spänd jag är i nacken", utan en outgrundlig smärta som gjorde att jag fick både öronvärk och tandvärk. Det känns lite som att musklerna pressas ihop runt kraniet och försöker spräcka skallen på mig.
Hur som helst så ser jag nu ingen annan utväg än att söka vård. Men vad ska man välja? Tandläkare, vanlig läkare eller massör? Efter lite funderande så kom jag fram till att tandvärk inte flyttar på sig, så därför skjuter jag upp det obehaget en stund (till tandläkaren måste jag nog ändå). Jag kom fram till att massage nog är rätta stället att börja på. Om det inte blir bättre med massage, så får jag väl uppsöka läkare då.
Beställde tid till Vaasa Day Spa för 45 minuters djupgående massage. Privata firmor och idrottsmassörer undviker jag helst. Idrottsmassörerna har jag hört för mycket läskigt om för att någonsin våga gå nära och vid privata firmor är jag rädd att mötas av en grov man med håriga händer.
Mamma skrattade när jag berättade om mina farhågor. Hon har nämligen exakt samma rädsla. Vad är det med håriga händer som är så hemskt, och varför har just denna rädsla gått i arv?
1 kommentar:
Annars är ju min syster idrottsmassör och masserar hemma i Vörå ett tag till iallafall (innan hon flyttar till Umeå igen). Ett tips om du vill ha lite billigare pris och vill undvika håriga händer. ;)
Skicka en kommentar