Dag 5 - brödstrejk

Utan bröd i fem dagar, försmäktar jag i denna stad.

Jag har alltså börjat brödstrejka. Många har undrat varför. Det gör även jag, eftersom jag har märkt att livet knappt är värt att leva utan bröd. Men det ska bli intressant att se hur länge jag klarar mig. Mats sympatiserar genom att lämna bort sin älskade yoghurt "fruktbomb" så länge jag lämnar bort bröd. Han hittade snabbt en ny yoghurt dock... så jag vill påstå att det inte är riktigt samma uppoffring.

Tänkte ge er en liten inblick i en brödstrejkares hjärna. Play-by-play, dag för dag.

Dag 1: Yes! Nu kör vi! Vad smal jag kommer att bli! Men... vad ska jag äta till morgonmål??
Dag 2: Lunch vid Amica. Åh! Nybakade morotssemlor! De är säkert ännu varma... Nej! Titta bort! Gå bara och sätt dig vid bordet och tänk inte mer på dem.
Julfest med jobbet senare på kvällen: Unnar mig en tunn skiva malaxlimpa. Man är ju bara människa.
Dag 3: Har en diskussion med Lotta om vad som räknas till bröd, och tar en riskaka. Drömmer på natten om nybakade morotssemlor, och vaknar med skuldkänslor över att ha frossat så.
Dag 4: Äter på Rosso med the Ahlbäcks, men undviker salladsbordet. Det bästa är ju ändå brödet som man doppar i olivolja. Bestämmer genast att min strejk inte gäller bröd som ingår i maten (som varma smörgåsar osv.).
Dag 5: Inga ångestattacker än så länge. Peppar mig själv och berömmer mig mentalt varje gång jag tänker på bröd och inte äter något.

Så... som ni märker är det inte helt lätt att vara brödberoende och sedan försöka sluta. Vill gärna tro att det är ganska nära alla andra beroenden... typ som att sluta röka. *harkel*