Välkommen till sjukstugan

Idag får vi besøk, jihoo! Jag har städat och bäddat vår gästsäng. Känns bra att kunna erbjuda något annat än en obekväm soffa før en gångs skull.

 

I øvrigt kan jag erbjuda en førkylningssmitta åt vår ärade gäst. Nytt før idag är en ihållande rivjärnshals och rinnande näsa. Det värsta är ändå att all min energi är som bortblåst. Igår fick jag sätta mig ner efter att ha skurat badet... och kom mig inte på føtter igen førrän två timmar senare. (Clannad kan ha påverkat en del)

 

Jag får alltså ingen motion, och funderar på att ge upp, och bli tjockis på heltid. Det finns ju människor som ser bra ut då de är lite rundare. Tyvärr är jag inte en av dem. Jag har inte särskilt starka ansiktsdrag från førut, och med lite extra fläsk, så blir mitt ansikte som en boll.

 

Vadan denna depression? Borde man inte bli glad av vårsol? Har in kropp missat något?

 

Avslag

Gick till banken idag før att utreda møjligheter till lån. Bankmannen tittade lite medlidsamt på oss och sa "nu e de ju så att man faktiskt måste ha ett startkapital också".

Vi kollade på rantor och annat tråkigt, øppnade ett sparkonto, och fick domen två till tre år. Jag hade lust att ropa att jag minnsann inte tanker vanta två till tre år på att få egen bostad. Då flyttar jag banne mig hem till Finland igen!

Sista koppen finrexin

Där slank den sista koppen finrexin ner i magen. Betyder detta att vi måste hållas friska nudå? Jag som håller på att bli sjuk. Suck!

Jaja, jag vet att en endaste liten förkylning på en hel vinter inte är något att gnälla över, men det betyder inte att jag inte tänker göra det ändå. Ynk! (sådeså) Sitter vid mitt skrivbord och försöker väcka mina små grå, som ligger inbäddade i många lager av snor, huvudvärk och självömkan. Mina ögon skulle helst bara blunda och slötitta på tv, men blir nu tvungna att stirra stint på en dataskärm. Det gör att de blir tjocka och fulla med grus. Det är jobbigt att blinka.

Jag har redan tittat på klockan 11 gånger i dag, och den är inte ens nio! Tänk då klockan blir halv fyra och jag får traska hem igen. Ignorera mitt dåliga samvete och slänga mig på soffan, för att se anime hela kvällen. Men än är det länge tills dess.

P.S. Har annars hittat en ny anime-serie jag kollar: Clannad. Verkar helt okej hittills.

P.S.S. Mina goda vän har nu fått sin son. Ska bli spännande att träffa den lilla familjen på påsk!  

Roadtrip

Kan inte tro att det redan är fredag. Vart försvann denhär veckan? Så blir det kanske då man jobbar lite för intensivt. Kan inte minnas att jag skulle ha gjort något annat än suttit på jobbet denna vecka. Jaja, kanske blir det lite lugnare framöver. Min form skulle nog må bra om jag faktiskt hade tid till motion och att laga ordentlig mat. Som ni förstår har det blivit massor med fusk även denna vecka. Ska vi kanske tro att projekt Fantastiska Februari blev en flopp? Tja… kanske… men förhoppningsvis leder mitt dåliga samvete till en hälsosammare vår. Vågar man hoppas?

I eftermiddag bär det av till Sverige, för att hälsa på L & D. Ser verkligen inte fram emot den sjukt långa bilresan, men det ska bli super att se folket och deras nya lägenhet. Social life, here I come!

Tvättbollar?

Finns det någon som har prövat på tvättbollar? Hittade dem i en butik i Ski, och var på vippen att köpa dem, men tänkte att jag skulle kolla upp dem på nätet först...

Man ska alltså använda dessa bollar istället för tvättmedel och sköljmedel. De ska vara miljövänliga och allergivänliga, eftersom de inte innehåller kemikalier eller lämnar några rester på kläderna. Detta betyder också att man kan skippa sköljningen och spara vatten.

Enligt hemsidan ska de innehålla: Natriumkarbonat, digitonin, aluminiumhydroxid, olefinsulfonat, calciumcarbonat, acrylonitril monomer, etylacetat, natriummetasilicat, citron/lavendelolja. http://www.livesimply.co.nz/product-info/

Finns det någon som har prövat? Vad har ni tyckt om dem? Någon som kan ge lite bättre omdöme än märkningen "miljövänligt"?

Jag är lite skeptisk eftersom de låter för bra för att vara sanna... men om de verkligen håller allt de lovar, så vet jag många barnfamiljer och allergiker där ute som kunde ha nytta av dem...

Rekommendationer

I vanliga fall avskyr jag när andra bloggare rekommenderar produkter i sina inlägg, eftersom de oftast blir sponsrade för att göra det. Vad säger det om en person, som säljer sitt omdöme för några gratisprodukter? Nej, äkta tankar och åsikter om jag får be!

Mig måste ni inte tvivla på dock. Om jag rekommenderar något så är det för att jag gillar produkten, inte för att jag blivit köpt. Jag är ingen reklamh*ra! (Om däremot företagen som jag omnämner vill skicka sponsorpengar eller gratisprodukter, så är det såklart fritt fram!)

Idag vill jag framhålla hur fullkomligt underbara våra IKEA påslakan är! Nej, det är varken Lexington, Marimekko eller något annat skitdyrt märke, utan low-life IKEA. Men dehär påslakanen är de bästa jag någonsin haft. När jag byter i sängen kollar jag alltid först om dessa är rena, innan jag väljer något annat. Bäddade nytt med dem i sängen igår, och inatt har jag sovit så gott så gott. Ville inte stiga upp i morse, utan bara ligga kvar och gosa. Ser fram emot att gå och lägga mig ikväll. Mys mys…

Alvine Kvist Påslakan från IKEA

Inredningsbilder

Varsågod mamma! Lite mer inredningsbilder från lägenheten. Lägg märke till vår vinterdäcksinstallation i hallen,  samt hur bananlådan kompletterar gästrummet.  

Varghat och näthat

Hade inte tänkt skriva något om vargdebatten, eftersom jag tycker den är fruktlös. När det gäller viltvård så kommer det alltid att finns de två ytterligheterna; de som sätter människan på pedistal över djuren och vill skjuta bort allt som visar sin lilla nos runt husknuten, och sedan trädkramarna som tror att vilda djur kan behandlas som ens egen lilla kissemiss där hemma. Själv tillhör jag nog ingen av de ovannämnda, men djupare än så tänker jag inte gå in på mina åsikter. Tror inte jag har något att tillägga, som inte redan har blivigt sagt bland de tusentals åsikter som redan finns om ämnet… Jag gör det som många andra borde göra: Utnyttjar min rätt att vara tyst.

Det som jag dock vill uttrycka, är hur fullkomligt rasande jag blir. Jag blir arg på alla idioter som vill skjuta allt liv som syns , och på mänskligheten som alltid reagerar på något okänt med att förinta det. Vi stannar aldrig upp för att analysera situationen. Vi skjuter först och frågar sedan, så att säga. Rätta mig (inte) om jag har fel, men känns det inte lite väl primitivt? Tom. vargen bedömer situationen innan den väljer att anfalla/springa sin väg. Människan anser sig själv vara den mest utvecklade rasen på jorden, men i mitt tycke betyder inte utveckling vem som har störst vapen. Medkänsla, förståelse, analys och medveten handling däremot, är något som kan höja oss över djuren.

Jag blir också förbannad på alla dessa djurvänner, som varken kollar upp fakta eller har lärt sig att tänka logiskt. Argumentet det är synd om djuren håller inte i en debatt. Man kan inte basera en debatt på individuella känslor eller antaganden. Jag säger inte att ett djur inte kan ha känslor, för let’s face it, jag har ingen aning. MEN man kan inte förvänta sig att en människa som vill skjuta djuret tror på samma sätt. Dem ni vinner över med sådana argument är redan på er sida! Sådana som sedan inte har en aning om hur djur och natur fungerar, så borde absolut inte delta i någon debatt. Jag kan ju inte förbjuda er, utan bara bönfalla. Låt de pålästa människorna argumentera. Ni tillför inget förutom hat till diskussionen, och får oss andra miljövänner att se löjliga ut! Jag skulle t.ex. aldrig ge mig in i en debatt om hinduismen, eftersom jag vet för lite om den. Visst kan jag ha en stark åsikt ändå, men i en debatt kunde jag knappast försvara den. 
 
Sedan blir jag skitarg på media, som jagar skräck i folk med spårning av vargar och antaganden. Folk skräms upp i onödan (i början hade ju inte ens en person sett vargen, utan den hade fångats upp av en kamera) och rykten börjar gå. Stora hundar blir till vargar i mörkret och alla tassavtryck på gården blir till vargspår med panikens skygglappar på.

Jag minns när min bror var i mopedåldern och såg en varg på gården. Han kom hemkörandes sent en kväll, och plötsligt stod en varg på vägen framför honom. När min bror stannade mopeden så sprang vargen in i skogen. Nästa dag kontaktade vi kommunen, som kom dit med måttband och experter för att mäta tassavtrycken.De kunde snabbt konstatera att det knappast rörde sig om någon varg, utan snarare en stor hund.

Vår första hund, Rölli, en vacker Alaskan Malamute/Sibirisk Huskey blandning, blev påkörd när jag var 6 år gammal. Min mamma och pappa hittade honom vid vägrenen och fick bära hem honom. Någon dag senare kom en polisbil inkörande på gården. De var ute och letade efter vargen, som en bilist hade kört på några dagar tidigare (i fullt dagsljus). De blev milt förvånade över att vargen egentligen var vår hund, och att vi hade begravt den dagen innan.   

I’m just saying…

Ett fullkomligt kaos

Ajajaja! Där kom vinterdepressionen krypande. Jag som inte skulle ha någon sådan denna vinter! Hur har den lyckats ta sig förbi mitt bröstvärn? Det måste vara någon borta vid träningssektionen som har släppt efter, eller kanske är det matsektionen som slappar? Nu blir det så mycket svårare att mota bort fienden… Nya tag! Anfall!

Så vad ska man anfalla med? En bulle för ett träningspass kanske? Får så lov att baka dem själv i så fall. Norge verkar inte leverera denna gång heller… eller också letar jag på fel ställen.

Träningspasset blir nog i form av 1000 hissturer ner till källaren. Vi fick ännu ett hotbrev om att flytta våra saker till rätt bod, eller så skulle de klippa upp låset och bränna våra saker… typ…

Vi meddelade detta åt vår hyresvärd, som efter många om och men sa att han skulle komma förbi lägenheten på söndagen. När vi inte hade hört något av honom klockan 20:00 på söndag kväll, efter att ha ringt flera gånger, så bestämde vi oss för att han inte tänkte visa sig nu igen, och flyttade alla våra saker upp i lägenheten. Varpå han såklart ringde klockan 20:30 för att meddela att han var påväg.

Så vi bar alltså upp våra saker i onödan, och måste nu tränga oss förbi tre flyttlådor, ett par slalomskider och en divanstomme för att sätta på daton. Jag som får ångest av när det ligger sockor på golvet. Ja, ni kan ju tänka er hur jag känner för en massa flyttlådor och skrot i hallen/arbetsrummet/sovrummet/köket. Denna låten får mig dock att må lite battre:

 

 

P.s. Jag skulle verkligen må bra av en vän just nu…

Dagens tune

Victor bjuder på dagens låt.

 

Hipster Slayer - Young

Måndag morgon

Usch! Vilken typisk måndag! Hur kan det vara så tungt och slitsamt, bara att stiga upp och gå till jobbet? Hjarnan går trøgt och fingrarna kryper øver tangenterna.

Vill bara gå hem, ligga på soffan och bli serverad 130 fastlagsbullar. Och frossa... mmm...

Orientalisk bliss

Life in black and white

Vet ni vad som gör mig riktigt arg? All denna överdrivna konsumption av vit målarfärg!

Inte konstigt att människor mår dåligt, när de spenderar all sin tid i sjukhusliknande miljöer! Har folk glömt bort effekten som färger har på vårt humör? Blått känns kallt, rött tar fram passion och grönt lugnar våra nerver. Vitt gör oss apatiska... Varför strävar vi efter det? Och inte nog med att väggarna är vita, utan all inredning ska också vara vit.

Jag vaknade upp i morse till vårt alltför vita sovrum, och ville skrika högt... Likt den psykpatient jag känner mig som. Skulle ha god lust att smälla upp en fet blå arabtapet. Nu!

Vackra vi

Läste denna artikel efter att Tina hade rekommenderat den. Normalt läser jag inte aftonbladet, eftersom jag tycker att 99,99% av det som skrivs är rena gojan. Denna gång fick jag mig dock en tankeställare. Det här med att flickor mår dåligt pga orealistiska skönhetsideal är inget nytt såklart, utan det jag tog med mig var hur man som mamma påverkar sitt barns självkänsla.

De flesta mammor förstår vikten av att betona för sina barn (tror inte att det gäller bara flickor) att det yttre är mindre viktigt än de känslor man har och hur man beter sig. Det jag aldrig riktigt har tänkt på är hur moderns egen självuppfattning kan påverka hennes småttingar. Självklart får man sina tankar om rätt och fel, fint och fult från sina föräldrar. Om mamma alltid klagar på sitt torra hår, så måste torrt hår vara otroligt fult, och något man måste undvika till allra högsta grad. Dessutom finns det ju ganska stor chans att ens barn har samma sorts hår, eftersom man har samma gener,  eller hur?  Men måste de ärva vår osäkerhet och våra nojor också?

Nu tror jag inte att man kan vänta med att skaffa barn tills man är fri från osäkerhet och nojor, eftersom det åtminstone drar ut tills långt efter klimakteriet, om någonsin. Att försöka dölja sin osäkerhet är lögn, eftersom barn även snappar upp saker man inte säger. Nej, det är nog helt okej att ha sina osäkra och nojiga dagar, bara man skryter på sig själv lite emellanåt också. Inte bara för din dotters skull, utan även för din egen.

Jag får nog börja  öva redan nu tror jag. Man vill ju föregå med gott exempel en vacker dag.

Fan va jag e vacker!

Dagens frukost

Fantastiska februari inleds med denna frukost. Gröt med banan och honung.