Medaljer och blomsterdrömmar

Ojoj, vilken spännande förmiddag! Sitter och vickar på kortorsstolen och känner hur det fladdrar i magen. Jag vet mycket väl att det inte är något att vara nervös över, och att man inte ska ta ut segern i förskott, jada jada... men denna gång tänker jag låta mig själv vara upprymd och glad.

Som jag en gång läste någonstans: det värsta som kan hända är att jag är glad i onödan.

Men mer om det sen...

Igår hade vi superskönt väder här i Moss. Solen sken och jag fick ta av mig min scarf då vi var ute på en liten promenix. Och då hade jag bara min tunna trenchcoat på mig. Känns extra bra nu då Finland har takatalvi. Nog för att det kom några flingor här också i veckan, men de var så få att man kunde ignorera dem.

Hur som helst. Alltid då det blir till vår så börjar det krypa i mina fingrar. Jag har en viss dragning till trädgårdsarbete som jag aldrig kunnat förklara. Jag vet inte ens om jag är bra på trädgårdsarbete, eftersom jag aldrig haft en egen trädgård. Mina gener pekar emot det, men jag vill ändå tro att det kunde lyckas. I alla fall tycker jag att det finns något riktigt skönt och avslappnande med att plantera, vattna, gräva och kratta. Just nu har jag noll, zero, nada möjligheter att plantera något, eftersom vi inte ens har någon balkong. Men vem vet, det kanske kan bli ändring på det också...

 

Nu då snön har smält (så gott som) så har jag tagit fram springskorna igen. Jag har bara varit ute några gånger, men redan märker jag skillnaden. Men i lördags hade jag nog förtjänat en medalj. Hade riktigt dålig feelis och hade helst bara kurat ihop mig i soffan med en snyft-film och mjukisbyxor på. Andå tog vi en 4 km länk, och jag joggade hela vägen runt. Det är såna gånger man borde bli belönad, hejad på och gratulerad då man tar sig i mål, inte då formen är på topp. Personer som har lätt för motion och inte finner det utmanande borde aldrig få medaljer. Likaså tycker jag att skidåkare som inte faller ihop av utmattning vid mållinjen inte är värd en pallplats.

Måste också göra ett tillägg efter att ha läst Theres inlägg om backträning. Hela Norge är en fucking uppförsbacke! Här måste man inte ta en omväg via en backe för att träna backträning, det får man på köpet så fort man går ut. Säkert bra på något vis det också...