Ett fullkomligt kaos

Ajajaja! Där kom vinterdepressionen krypande. Jag som inte skulle ha någon sådan denna vinter! Hur har den lyckats ta sig förbi mitt bröstvärn? Det måste vara någon borta vid träningssektionen som har släppt efter, eller kanske är det matsektionen som slappar? Nu blir det så mycket svårare att mota bort fienden… Nya tag! Anfall!

Så vad ska man anfalla med? En bulle för ett träningspass kanske? Får så lov att baka dem själv i så fall. Norge verkar inte leverera denna gång heller… eller också letar jag på fel ställen.

Träningspasset blir nog i form av 1000 hissturer ner till källaren. Vi fick ännu ett hotbrev om att flytta våra saker till rätt bod, eller så skulle de klippa upp låset och bränna våra saker… typ…

Vi meddelade detta åt vår hyresvärd, som efter många om och men sa att han skulle komma förbi lägenheten på söndagen. När vi inte hade hört något av honom klockan 20:00 på söndag kväll, efter att ha ringt flera gånger, så bestämde vi oss för att han inte tänkte visa sig nu igen, och flyttade alla våra saker upp i lägenheten. Varpå han såklart ringde klockan 20:30 för att meddela att han var påväg.

Så vi bar alltså upp våra saker i onödan, och måste nu tränga oss förbi tre flyttlådor, ett par slalomskider och en divanstomme för att sätta på daton. Jag som får ångest av när det ligger sockor på golvet. Ja, ni kan ju tänka er hur jag känner för en massa flyttlådor och skrot i hallen/arbetsrummet/sovrummet/köket. Denna låten får mig dock att må lite battre:

 

 

P.s. Jag skulle verkligen må bra av en vän just nu…