Hemma igen

Veckan på Azorerna var ett välkommet avbrott, men nu är vi tillbaka i Vasa och i verkligheten. Inget väcker en ur en semesterkoma som lite regn och en riktigt iskall vind. Välkommen hem, sucker!

De e spännande tider vi lever i. Hade gärna stannat i paradiset och glömt bort vad som väntar. Somliga beslut är svåra att ta, även om man är säker på att man väljer rätt...

Måste också nämna hur otroligt stolt jag är över min låtsas syster som just har fått sitt första barn. Tänk vad stora vi har blivit! Kan inte vänta tills jag får träffa det lilla knyttet!

New beginning

Min 30 dagars utmaning är officiellt över. Har tagit mina efterfoton, och kan konstatera att det nog syns lite i alla fall. Kanske inte så att man tänker "shit vilken brud!" , men min kropp ser lite mindre hängig ut. Jag konstaterade dock att jag nog inte vill dela dem med världen riktigt än... känns lite för nära på ännu. Jag ska fortsätta träna. Vem vet, när sommaren är slut så kanske min kroppsbild stämmer överens med min verkliga kropp. (I mitt huvud är jag en vältränad, smal och vacker tjej. Det syns bara inte på utsidan än!)

Det som det istället märks skillnad på är allt annat. Min kondition och mångdubblats, och likaså mina muskler. Jag känner riktigt hur mina annars fläskiga lår sakta bygger upp muskler. Man ser det inte så noga utifrån ännu, men man känner dem där under ytan. Mina ben börjar få trevligare konturer. Man ser tydligt gränsen mellan min rumpa och låren nu, och låren "hänger" inte heller ner över knäna. Med andra ord ser mina ben mycket slankare ut. Kanske inte som gjorda för shorts riktigt än, men ge mig lite tid bara...

Det som både jag och Mats tydligt har märkt är att min energinivå har höjts, och med den humöret. En nöjd Jennifer ger en nöjd Mats, och vi hittar på mycket mer saker tillsammans. Skillnaderna är små, men de gör livet mycket lättare. 

Personligt brev

Fick ett brev från Andelsbanken idag. De förklarade att de ska stänga ner kontoret i Bennäs, och beklagade att detta innebär att kunder hädanefter måste åka till Esse, Larsmo eller Jakobstad för att få service. De berättade också att det inte var frågan om nedskärningar av personalen, utan att de skulle omplaceras. Därefter berättades det var de omflyttade personerna skulle sitta efter att verksamheten i Bennäs slutar. De nämnde personerna vid endast förnamn.

Citat: "Av bankens personal i Bennäs kommer i detta skede Britt-Inger och Viola att flytta till Esse kontoret och Ingegerd till Jakobstad. En viss rotation finns dock hela tiden mellan våra kontor."


Det är härligt med landsbygd!

Slutrakan

Dag 21: Länk 3 km + backträning (5 ggr upp och ner)
Dag 22: Vila (tidsbrist)
Dag 23: Paddlat kajak 3 h
Dag 24: Vila (spelade kubb i parken och shoppade)
Dag 25: Zumba express

Besöket av Winnie syns på mitt träningsschema. Vem har tid att träna när man får långväga besök? Var skönt att paddla kajak och ge armarna en riktig workout. Samtidigt fick mina överansträngda ben vila lite. Får se om jag täcks sätta upp före och efter bilder. Tror att det syns mer på mitt humör och känns på mina ben, än att det faktiskt skulle synas på bild... men vem vet!

Imorgon bär det av en sväng till Norge. 06:20 går planet från Vasa, via Köpenhamn och vidare till Oslo. Där ska jag lyckas hitta en buss som ska ta mig till Moss, där jag ännu ska ta en taxi till kontoret. Om allt går vägen så är det ett mirakel! Hemma är jag igen, om jag har tur, lite efter 21.

Nästa tisdag bär det av till Azorerna. Kan inte tro att jag faktiskt ska få åka dit! Igår bokade vi en utflykt där man simmar med delfiner. En livslång dröm...



Om mitt plan från Oslo störtar så blir jag flyförbannad!

Super duper

Helgen har varit super. Har umgåtts med goda vänner, ätit god mat och varit med om en del äventyr. Det som är dåligt med äventyr är att de gör en väldigt trött. Efter en hel helg av sociala upptåg så känns måndagen som en pina. Man borde ha en extra dag att vila upp sig efter en aktiv helg.

Att paddla kajak var jätteskoj. Är så väldigt länge sedan jag provade på det. Vasa skärgård visade upp sin bästa sida, och picnic vid nagelskär var en succé! Soligt och varmt på den lilla sandstranden och vi blev alla lite rosiga om kinderna. Sätter upp bilder när jag får dem av Winnie...

Det som inte var så roligt var den otroligt muskelvärk jag fick i underarmarna på kvällen. Jiiisus en sån värk! Men man vet ju i alla fall att man gjort någonting...

10 days to go

Det börjar gå på slutrakan nu. Nu ska det tränas för bästa möjliga resultat. Måste säga att jag känner mig okarakteristiskt taggad.

Dag 16: Talko vid T&T:s bygge (6 h)
Dag 17: Intervallträning (7,5 km)
Dag 18: Länk (4 km)
Dag 19: BodyFatburn (60 min)
Dag 20: Simning (1 km)

Intervallträningen körde jag med promenad/rask länk runt Metviken. Jag hade pulsklocka på mig för att ha något att gå efter. Tyvärr fungerade den bara halva vägen, men man känner ju när man inte orkar mer, så då måste man ju sluta springa! Benen var riktigt slutkörda efteråt, men jag var riktigt nöjd och ser fram emot att kolla hur det går nästa gång. Redan nu märkte jag skillnaden på Bodyfatburn. Hängde lätt med ända till slutet, även om jag ännu inte klarar av tyngre vikter. Framsteg! Jihuu!

Miss

Idag åkte jag till simhallen direkt efter jobbet. Jag simmade min kilometer och begav mig sedan hemåt. Väl hemma åt jag middag och var nöjd att klockan bara var halv 6. Nu kan jag ju hitta på något roligt med min man för en gångs skull, tänkte jag.

Tyvärr hade jag glömt bort att min man skulle på fotboll just ikväll. Jaha... så vad gör jag nu då? Kan ju inte se på film när jag har så mycket energi! *hoppa studsa*

Fler utmaningar

Ligger ett par dagar efter med min uppdatering, men jag kan knappast tro att någon håller andan precis.

Dag 11: Shopping 4 h (hela halva Itäkeskus)
Dag 12: Promenad 10 km (ut till Fölisön)
Dag 13: Zumba 20 min express
Dag 14: Länk 4 km (väldigt bra sådan)
Dag 15: Vila

I helgen var vi norröver på talko. T&T:s hus ser nog ut att bli klart inom de närmaste veckorna. Det hade ändrat massor sedan sist vi var där, så de ska bli jätteskoj att se det när allt ät klart. Hinner knappast dit förrän efter semestern, och då ska vi hoppas vi hälsar på fler personer.

Som vanligt sporrades våra egna husplaner av talkoarbetet. Drömmer oss bort med inredningstidningar och annonser på nätet. Varför är alla bra tomter så dyra? Vem har råd att bygga ett hus om tomten kostar 200 000€?!

Shopping

Blir många blogginlägg idag. Ville bara visa vad jag köpte i Helsingfors. Wee! Nya kläder!

Ett brev till SIA Glass

Kära SIA,

Jag har länge varit ett stort fan av er glass och ert syfte. Jag tror att glass är en viktig del av en människas liv och borde prioriteras i samhället. Glass kan göra vem som helst glad. Kanske borde det införas som medicin för depressiva personer?

Jag finner mig nu i en besvärlig situation eftersom ni har gjort mig väldigt besviken. Jag tycker fortfarande om många av era glassorter, men nu när ni dragit in mina två favoriter så känner jag mig tvungen att bojkotta även de andra. Vad hände egentligen? Missförstod vi varandra, eller blev ni arga på mig? Varför drog ni in Meringue Lemoncurd och Dolce de Leche? Att ni dessutom fortsätter sälja Lemoncurd i Sverige, men inte i Finland gör mig bara ännu ledsnare... Är detta en ny form av rasism? Glass rasism?

Om ni hade problem så hade ni väl kunnat berätta det. Jag hade gärna köpt upp ett årslager av båda sorterna, om det hade betytt fortsatt försäljning något år framöver.

Vad var det som gick fel? Vi kan väl prata om det? Känns som att allt fick ett så hastigt slut...

Med kära hälsningar,

Jenn

________________________

p.s. Tack SIA för ert svar! Kanske kan vi reda ut det här ändå. Ska fortsätta leta efter Lemoncurd... 

Framsteg

Igår hade jag en riktigt dålig dag. Vet inte om det berodde på allt sittande i bil, den stenskarpa sängen i Hesa eller långpromenaden till Fölisön, men jag var väldigt styv och öm i kroppen. Därtill kan vi plussa på en lång arbetsdag, PMS och för lite sömn. Ni kan ju tänka er vilket humör jag hade...

Tvingade mig själv att gå ut på en joggingtur trots allt. Mats gjorde mig sällskap och konstaterade att jag kunde skrämma små barn och hundvalpar med minen jag hade. Vi började jogga ganska lungt och fortsatte ner till stranden... och fortsatte... och fortsatte... hela vägen runt spåret och tillbaka igen. Först när vi kom till mördarbacken vid strandgatan/korsholmsesplananden fick jag stanna. Då ville inte mina ben uppför backen.

Jag joggade alltså nästan 4 kilometer utan uppehåll (förutom när jag knöt mina skosnören) och jag andades fortfarande! Min prestation har alltså tredubblats efter bara 1,5 veckor. Hur awesome är inte det? Jag brukar vara stolt över mig själv om jag alls rör mig från soffan, men nu är jag nog lite extra nöjd.