En jul utan gröna kulor

Nu under juletiden så har en tanke genomsyrat alla andra. Vart jag än går och vart jag än tittar så följer den med mig: Det är synd om norrmännen.

Kan säga att jag inte har blivit det minsta imponerad av de norska julförberedelserna. Någon enstaka gran hittas här och där runt butikerna och folk har pyntat sparsamt och smakfullt. Dekorationerna som pryder folks gårdar hemma i Finland är ofta långt ifrån smakfulla, men även gröna neonhjärtan sprider ljus, eller hur. Personer som bara har en ljusstake i fönstret måste det vara något fel på. Man är gammal, sjuk, deprimerad eller alkoholist om man inte har åtminstone ett upplyst träd på gården. Kan inte tro att alla norrmänn är sjuka och deprimerade, så något annat måste ju denna sparsamhet tyda på. Inte ens i butiker får man intrycket av att det är veckan före jul.

I Finland gör butikerna en makeover i början på November, som inte släpper förrän efter nyår. Julsånger skrålar från alla högtalare, julgodiset svämmar över från godishyllan ut i korridorerna, vanliga produkter byts ut mot julprodukter över hela butiken. Julbröd, julprydnader, julporslin, julfilmer, julkakor… nästan alla produkter har en motsvarighet med jultema.

När vi handlade i går försökte jag förgäves hitta traditionella julprodukter, men fick gå hem med samma matkasse som vilken annan tisdag som helst. De hade inte limpa, plommonsylt (till jultårtor) eller någon form av julgodis som inte innehåller marsipan. Tänk er en julafton utan jultårtor, limpa eller fazer! Istället skulle ni äta marsipan, semlor och fårkött.

Jag har ännu inte sett en enda läskig butiksjultomte någonstans. Nej, det är helt enkelt synd om norrmännen!  

Jag vet att julhysterin i Finland delvis beror på turister. Finland är internationellt känt som platsen där Jultomten bor, så det är klart att det sätter en del krav på juldekorationer, men jag vill tro att det är mer än så. Vi är helt enkelt duktiga på att fira jul. Inte lika duktiga som tyskarna kanske, men nog i topp tio skulle jag tro.

Plussapoäng

 

Igår fick jag äntligen lite arbetsmotivation. Inte på jobbet såklart, det knallar och går, utan på hemmafronten. Direkt jag kom hem igår så smällde jag i mig någon form av mellanmål (det var lite knapert med broccoli i kylen, så det blev brieost, knäck och ett päron), och satte sedan igång med min julstädning. Jag drog med beslutsam min på mig mina rosa gummihandskar och desinficierade därefter både bubbelbad och wc-stol. Jag fyllde också badet med kallvatten och bubblade ur rören på allehanda läskigheter som fastnat där. Därpå attackerade jag resten av lägenheten med dammsugare, golvmopp och trasa. Nu borde alltså vårt hem vara i tipptopp tills jul.

Jag vet att många gör mycket grundligare städning innan jul, torkar ur köksfläkten och sorterar tepåsar, men eftersom vi ska spendera julen i Finland, så ser jag ingen större vits med detta. Huvudsaken är att det ser fint ut då vi kommer tillbaka hit igen.  

Så igår samlade vi båda poäng. Mats samlade pity-points efter sitt tandläkarbesök och med en visdomstand fattigare. Jag samlade husmorspoäng med min intensiva städning. Vi få nog säkert en Plussa-kupong på posten snart.

Julklapp åt mig

Biljetter till Lindsey Stirling i Oslo i januari. Något att se fram emot.

Doomsday is coming - get fit

Har sett några avsnitt av Doomsday Preppers. Handlar om galna människor i USA som förbereder sig för jorden undergång. De har ofta förberett sig för olika saker. Atombombskrig, ekonomisk kollaps och invasion av andra länder/utomjordingar hör väl till favoriterna. Ofta är det en i familjen som är fullt övertygad om att domedagen är nära, och som under årens lopp har övertalat sin make/maka och sina barn att på olika sätt förbereda sig för slutet. Man fixar en bunker någonstans ute i ödemarken, fylld med mat och förnödenheter och övar på helger olika evakuerings scenarier. Eftersom programmen filmas i USA, så hör vapenhantering ofta till en av de viktigaste punkterna.

Dessa människor är såklart galna. De kanske tror att vi kommer att ångra oss sedan när utomjordingarna anfaller, och vi är utan bunker, men det tror jag faktiskt inte. Jag må dö när utomjordingarna anfaller, men jag har i alla fall levt mitt liv utan domedagsångest och militärövningar på helgerna. För att citera min mor: "...vad ska de göra då när de har överlevt, och alla andra är döda? Börja gräva ner miljontals människor?"
Nej, hellre dödad av utomjordingar, än lämnad kvar ensam på jorden.

En sak som jag måste konstatera dock, är att det förmodligen skulle vara den bästa motivationen till träning någonsin. Klart att man skulle hålla sig i bra form, om man hela tiden skulle öva inför domedagen. De är som jag alltid har sagt: idrottare måste vara mer eller mindre galna.

Jennifers lista på julfilmer

1. Mickey's Once upon a Christmas

2. Home Alone (1 & 2)

3. The Holiday

4. How the Grinch Stole Christmas

5. Love Actually

6. The Muppets Christmas Carol

7. The Nightmare Before Christmas

8. The Miracle on 34th Street

9. Sunes Jul

10. The Santa Clause

Ensam i regnet

Tio dagar kvar tills vi får sätta oss på planet hem. Tio evighetslånga dagar. Det är såklart inte frågan om att jag inte skulle ha att göra. Tvärtom så tvivlar jag på att jag ska hinna fixa alla julklappar innan vi åker. Ändå skulle jag gärna snabbspola fram till fredagen den 21:a december. Jisses vad jag saknar er, allihopa!

Inte känns det bättre av att de har lovat plusgrader och regn hela nästa vecka heller. Usch och fy för slaskväder!  

Flipp på bank

I går skulle jag betala en räkning…

Alla i hela norden använder säker nätbank vid det här laget. Gamla tanter som studeranden sitter och knappar in bankkoder på sin laptop. Vissa tar det med ro medans andra gruffar över alla koder man ska minnas i dag. Jag hör numera till den senare kategorin.

Jag har aldrig tyckt att bankärenden är speciellt trevliga. Kanske missade mina föräldrar någonting i uppväxten, men saker som räntor, lån och sparkonton är för mig helt ointressant. Kanske var min spargris fel färg, vad vet jag…

Alla koder och bekräftelser som nätbanken kräver retar gallfeber på mig. Det är inte bara en gång som jag har skrikigt rakt ut när jag suttit där och läst ännu ett oförståeligt felmeddelande, och Mats har fått komma in och lugnt förklara vad det handlar om. Det hjälper ju inte att min nätbank envisas med att tro att jag är finsk-språkig. Varför läste man texter om Åbo skärgård på finskalektionerna, när man egentligen borde lära sig hotmeddelanden från banker och FPA?

Så i går skulle jag alltså betala en finsk räkning. Jag loggade in på DNB. Detta kräver att man först sätter in sitt fulla personnummer (som det var namngett till bruker-ID av någon anledning), sedan ta fram en engångskod av en liten mackapär man fått och knappa in den, och sedan ska man ännu sätta in sitt personliga lösenord (som inte finns sparat någonstans, så man måste komma ihåg den själv). Så efter ca 10 minuter var jag äntligen inloggad på nätbanken. Där klickade jag på utlandsbetalning och fick genast ett felmeddelande. Jag har inte öppnat möjligheten till utlandsbetalning, och måste ringa till DNB på måndag mellan 10-12. (vet inte om det var exakt så det stod, men så lät det i mina öron)

Jag loggar ut från DNB och loggar in på Andelsbanken. Jag fyller i alla uppgifter och klickar på bekräfta för att få räkningen betalt. Varpå jag får meddelande om att de kräver en extra säkerhet. De kommer alltså att skicka en kod till min mobil. Alltså mitt finska mobilnummer. Jag får nu leta reda på mitt finska SIM-kort (som hittades till slut inne i soffbordslådan), sätta in det, minnas min gamla pin-kod och vänta ytterligare 10 minuter på att få meddelandet från banken.

Jag satt alltså ungefär 45 minuter vid datorn och knappade in ca 10 olika koder för att få en räkning betald. Snabbt och smidigt med ny teknik, eller hur?

Hallå!

Jag vantar faktiskt på applåder har! *satter handerna i sidorna och stirrar stint*

Wishlist

Dear Santa, here's my Christmas list.
I hope you'll bring it all.
I've only asked for gifts my parents
can't find at the mall.
 

I'd like to have a UFO,
with aliens inside,
and maybe a Tyrannosaurus Rex
that I could ride.

A ninety-nine foot robot
is a present I could use.
I'll also need a time machine,
and rocket-powered shoes.

Please bring a gentle genie
who will grant my every wish,
and don't forget a wizard's wand,
and, yes, a talking fish.

Of course, I'll need a unicorn,
and won't you please provide
a dragon, and a castle
in the English countryside.

Of course, the weight of all these things
might cause your sleigh to crash.
If that's the case, dear Santa,
please feel free to just bring cash.

--Kenn Nesbitt

Askungen 2012?

Sitter och bläddrar runt på olika bloggar och läser om bloggalan. Är nästan lite avundsjuk på dem som fick gå. Har alltid gillat maskerader, och let’s face it, jag skulle ha rockat det temat! Det verkar ha varit en riktigt fin kväll med snudd på socitetsvibb. Det hade man inte trott!

En annan som jag är lite avis på just nu är min vän i rymden, som har varit på ballett i Helsingfors. Hon sa att jag nog hade tyckt om föreställningen, och jag tror henne. Hon brukar veta vad jag gillar. Föreställningen är tyvärr fullbokad, så även om jag inte var 1000 km bort, så skulle jag ändå inte kunna gå. Kanske kommer den att sättas i produktion fler år?

 

Det känns som att alla lever i en vacker socitetsdimma, medan jag tinar upp maletkött från frysen och torkar upp badvatten från badrumsgolvet. Jag är 2012 års Askungen! När ska jag få gå på bal iförd en magisk klänning och skor av glas?!

För att motverka den tragiska working-class-hero-känslan så gick vi på restaurang igår, årsdagen och självständighetsdagen till ära. Det blev en mysig grekisk restaurang i centrum, med typiska vitrappade väggar och god grekisk mat. Kändes nästan exotiskt att sitta i Norge på en grekisk restaurang och fira årsdag. Hur internationell får man bli egentligen?  

Önskelista 2012

Mamma har begärt en önskelista, och eftersom hon utgör 90% av mina läsare, så kan jag ju inte neka henne. På läsarnas begäran kunde man säga… även om jag skulle vara helt nöjd utan presenter i år. Bara jag fick åka hem. Om ni ändå vill ge mig något i år, så tänk på att det inte ska vara så stora saker. Jag har svårt att få dem med på flyget hem annars. Nå, nog tjafsat. Önskelistan 2012:

-          En systemkamera. Har ingen skillnad om den är besvärlig, bara den tar bra bilder. Har andra kameror till sådant där användarvänligheten är det viktigaste. Det jag vill ha, är en möjlighet att ta riktigt fina bilder också. (sen skulle jag ju inte säga nej till en kurs i hur man använder den)  

-          Löshår från Rapunzel of Sweden. Jag vill äta min kaka och ha den kvar samtidigt, eller i det här faller håret! Tänk er lyxen i att kunna välja om man vill ha långt eller kort hår, och att fixa det på ett ögonblick! Tror att Clip-on i Chocolate brown skulle passa fint. 50 cm.

-          En te-kanna som skulle passa med mitt Teema-porslin. Älskar den från Marimekko (helvita) och den med jumper från Eva Solo.

-          En läsplatta som inte är knuten till någon butik (alltså inte Kindle). Finns en på Adlibris som ser helt okej ut. Skulle göra mina arbetsresor lite mer uthärdliga.

-          Ett nytt handbagage. Gärna ett Samsonite i samma turkosa färg som min reseväska. Mitt förra har gått sönder.

-          Ett vackert paraply. Har suktat efter ett vackert paraply en längre tid nu, och har sett att de faktiskt har börjat sälja dem i butik. Vem vill ha ett söndrigt Clas Ohlson-paraply, så man kan ha en romantisk spetsdröm?

-          Annat som alltid uppskattas är seriealbum och böcker. Just nu gillar vi starkt Elvis, som vi bara har kommit halvvägs igenom. Böcker kan vara svårare, eftersom jag inte läser något som kommer i kontakt med riktiga livet. Håll er till fantasy så blir et säkert en hit. (har såklart alla klassiker, men kanske kan man bli överraskad av en ny författare)

-          Smycken, presentkort, bakgrejer, godis, BR-filmer, spel och diverse nördgrejer går alltid hem.

Självständighet på kontor

Nu har snön äntligen kommit till lilla Moss! Vinden ilar och det är förbenat kallt, men jag är lycklig. Kanske infinner sig en gnutta julstämning nu, när det inte ser ut att vara tidig vår utomhus längre. Har satt upp tro, hopp & kärlek i köksfönstret och överdoserar julsånger i lägenheten. Till helgen blir det till att besöka designer julmarknad inne i Oslo. Hoppas att det är lika underbart som det låter! Före det så ska vi såklart fira självständighetsdagen, och vår årsdag.

Vet inte riktigt hur vi ska fira ännu. Det är första året någonsin som jag inte kommer att vara ledig den 6:e december. Mysko att sitta på kontoret, då man egentligen borde sitta hemma och se på Rukajärven Tie. Så om det blir något program så ska det göras på kvällen. Kanske blir det invigning av SF Kino i Moss? Har ännu inte sett den nya Bond-filmen…

 

Eller kanske vi överdriver finskheten och ser på finska krigsfilmer ändå? Konstigt hur man har börjat sakna alla saker som man förr ogillade med Finland. Alla tysta, sura finnar som svär över den kalla vintern, Jul-hysterin, tjurskalligheten, filmer från krigstiden, ja till och med sport på tv har jag kommit att sakna! Presidentbalen! Kan man månne streamea den från nätet? Eller sänds den någon annanstans än från finska kanaler?    

Vi brukar såklart inte fira självständighetsdagen riktigt som alla andra, med tanke på vår årsdag och allt. Tänk att vi varit tillsammans i 7 år nu. Om vårt förhållande var ett barn så skulle det börja skolan! Konstigt hur det kan kännas som en kort tid, samtidigt som det känns som för evigt…

Dagar när allt går fel

Varfør har man vissa dagar då allt går fel? Då man valter schapoflaskan i duschen och branner muffinsen i ugnen.

Igår hade jag en sådan dag. Allt som kom inom en meters radie av mig føll i golvet, jag steg i något geggigt på golvet som fastnade på min socka och jag tappade all mat jag åt i famnen. Dagen kulminerade med att jag tog ut min kryddkaka før tidigt ur ugnen, vilket gjorde att den var fin utanpå med degig innuti. Och då hade jag gjort tandsticks-testet!

Nej huh-hu! Battre lycka nasta gång!

Igår førsøkte vi också delta i en jultradition inne i Moss. Nissetog och tanding av julgranen i centrum. Det var dock svinigt kallt, och vår vilja att ha kvar våra lemmar blev større an att se barn i tomteluvor, så vi gick hem igen. Tur var val det! Det var nara øgat med mina stackars jeanskladda lår.

Grimm the Adventure Game

Är det någon annan än jag som tycker att TV-serien Grimm vore perfekt som ett äventyrsspel? Ett nytt projekt för Telltale Games? Här är mitt utkast. Lägg märke till Monroes flanellskjorta, som jag tagit modell av från Stan i Monkey Island.