På lördag

På lördag fyller jag år. Som vanligt tänker jag sätta upp en önskelista på onödiga och hopplöst dyra saker som jag vill ha. Jag har som vanligt inga förväntningar på att få något av de listade föremålen.

• HTC Gratia, helst en gul (eller annan skojig färg)
  
• JetSet klocka (grå/mörkblå utan bling)
  
• Pärlhalsbandet i vitt guld från Oskar Marin
  
• Harry Potter filmerna på Blu-ray
  
• Ugglor i papper från Mibo
  
• Presentkort på 1000€ till Lexington
• Tapeter till sovrummet
  
• En hund
  
• Nya Mercedes C-klass cupé (med blå bälten)
  
• Nya fina träningskläder

Mitt Canada

Saknar mitt Canada idag. Vet inte om det beror på ressuget som kommit över mig, eller om det är människorna jag saknar. Människor som ler och är intresserade... och dessutom tycker att man är lite annorlunda.

Här smälter man in i den finska grå bakgrunden och tappar känseln i tårna av alla måsten, fördomar och förväntningar.

När jag blir stor ska jag bo i Canada... tillsammans med späckhuggare och Celine Dion.

Påsk och bilar

Sitter i Kållby och firar påsk på vanligt vis. Mycket godis och dåliga tv-program. Rekreation för (kropp och) själ. Avslappning som behövs efter att ha stressat ett halvår. Hade min sista lektion igår. Det kändes overkligt och lite vemodigt... och framförallt sjukt att min sista lektion någonsin är en finskalektion.

Har en stund nu letat efter en bil åt mig. Vi behöver en till om vi båda ska komma oss till jobbet på mornarna. Mina kriterier var i början enkla, och vi hade nästan bestämt oss för vilken slags bil vi skulle ha. Men som alltid när det gäller bilar, så har precis ALLA en åsikt. Dessutom har alla OLIKA åsikter. Och eftersom varken jag eller Mats vet någonting om bilar, så måste man nästan lyssna lite halvt på alla åsikterna.

Snart köper jag en Suzuki Splash, så blir precis ALLA missnöjda... men jag får ett bedårande färdmedel.

Att tänka sig för...

...verkar inte vara den finska befolkningens starka sida. Jag fasar för vad detta kommer att innebära för vårt land. Kanske borde vi flytta bort redan nu.

Tänk om alla finlandssvenskar skulle lämna Finland. Det är ju det vi så ofta hör, att vi ska sticka härifrån. Vissa kanske skulle nöja sig med att vi byter språk och namn och identitet, men helst ska vi väl bara lämna landet?

Vad är det då som blir kvar? Skulle Finland bli bättre utan den svenskspråkiga befolkningen?

Studier och statistik talar ett klart språk. Finlandssvenskar är nöjdare än den övriga finska befolkningen. Vi startar även flest företag. Om det inte var för oss så skulle Finland vara kulturellt handikappat. Vi skulle inte ens ha Mumin!

Sista veckan som studerande

Jag vet inte varför jag är så stressad. Mitt arbete är i princip färdigt, och endast en tent återstår under min studietid. Ändå är jag lika stressad som om någon ständigt skulle ropa mig i örat: skynda på! Skynda på!

Jag vill ju njuta av den sista tiden som studerande! Inte stressa fram som ett tåg fullt med kissnödiga passagerare (utan toalett på tåget). Aldrig mer kommer jag att sitta i miljörummet med mina miljönördar och plugga finskaord. Aldrig mer kommer jag att svära över omöjliga fysikuppgifter och försynt fråga genierna om jag får skriva av deras anteckningar. Jag har trivts så otroligt bra och blir nästan tårögd när jag inser att det kommer att ta slut.

Jag kommer förstås att träffa mina miljönördar ändå, men kanske inte riktigt lika ofta eller på samma sätt. Vi har redan planerat in middagar och fester som vi ska ha i sommar. Första träffen är en vecka efter att skolan tar slut... det kan ju vara farligt att sluta umgås för fort!

Sedan är det inte så lite skrämmande att tänka sig att man ska sluta studera. Hur beter man sig utanför halaren? Kan det inte också vara farligt att bli vuxen sådär direkt? Jag hade lite hoppats på att få ett par månader i sommar att vänja mig vid tanken på att börja arbeta. Så blev det inte riktigt, utan jag börjar jobba direkt efter att undervisningen slutar i skolan. Jag är jätteglad över att ha fått jobb, men samtidigt skrämmer det skiten ur mig.

Framtiden säkrad

Är ännu lite i chocktillstånd. Tänk att de valde mig...

De e ju synd att vi inte alla kunde få jobbet, men jag är nog glad. Det här betyder att jag kan andas ut och börja planera framtiden.

Min mamma blev lika chockad som jag, och jag fick ett "bussit" av pappa. Min bror kom över med jättegoda kokosbollar. Mums! T.o.m. svärmor flippade ur...

Igår var alltså en bra dag. Hoppas det fortsätter såhär!

En helg i Stockholm

Idag åker vi. Kryssning Åbo-Stockholm-Åbo, och en massa shoppande i Stockholm (förhoppningsvis).

Har tagit på mig min nya vårjacka, och ser fram emot en helg utan något skolarbete.

Dumma dumma

Varför finns det inte ett lager med alla mediciner i Finland? Varför köper apoteken sina medel och grejer direkt från företagen? Varför finns det inte lager vid företagen ifall att produktionen skulle stanna av?

Varför? Varför? Varför?

Jag blir så ond!

Slutet på tunneln

Idag hade jag mitt slutseminarium. Det gick riktigt bra, och jag var väldigt vuxen med mina nya kläder. När jag tittade in hos Stina på eftermiddagen behandlade alla lärarna mig som en gästföreläsare eller dylikt. Kvinnan som alltid står i kassan vid matsalen frågade hur presentationen gick... månne hon börjar känna oss efter 4 år av rantande och tjoande.

Fick dessutom veta att jag trots allt fick godkänt i flödestenten (trots hemskt resultat). Antar att han inte ville underkänna någon så nära slutet. Eller också var provet för svårt, så han fick sänka skalan. Hur som helst så funkar det för mig.

Dessutom lämnade jag in mitt arbete för språkgranskning idag. Finemang!

Det som återstår är:
- Några små ändringar med slutarbetet, och sedan kan det printas och bindas in.
- Mognadsprov imorgon.
- Finskatent nästa torsdag
- Tent i företagande

Och sen är det faktiskt klart. Skönt att allt arbete tar slut, men inte att skolan gör det. Tanken på att inte studera mer är ganska sorglig.
Har funderat på att ha en pensions-ceremoni för min motivationssten Magnus. Han har stått vid min sida genom alla mina studieår. Tror han förtjänar en ceremoni...

Nervös

Sitter framför datorn och finjusterar min presentation inför morgondagen. Plötsligt har jag hjärtklappning och magen kurrar högljutt. Vem är nervös en hel dag före en presentation? Inte jag! Jag brukar inte bli nervös inför presentationer (om det inte är finska), inte nåmer i alla fall. Det är ju det enda vi gjort de senaste 4 åren. Presentationer är ju barnmat vid det här laget! Ändå sitter jag här och kallsvettas.

Hoppas jag kan ta det lugnt imorgon. Min presentation är lång nog, utan att jag får tunghäfta. Nå, jag kommer i alla fall att se bra ut, med mina nya vuxna kläder. Jag lovar Lotta, du skulle bli stolt om du såg vad jag har valt ut.

Slutet på hjärnkapaciteten

Nu är min hjärna snart vid slutet av sin förmåga. Känner hur den snart säger upp kontraktet med mig, och tar en månads ledighet. Det enda jag ber är att den hålls påkopplad tills på måndag, då jag håller min slutpresentation. Efter det jag jag nog göra saker på autopilot.

Idag har jag suttit hela förmiddagen och försökt få in mina bilagor i word. Det kanske inte är jättesvårt, men det tar lång tid att ändra om 25 tabeller från excel. Dessutom ska det ju vara läsbart och strukturerat...

I alla fall så kokar min hjärna nu, så det blir nog en paus av något slag. Kanske med en kopp antistress te, som jag köpte förra veckan. Vet inte om det funkar, men de e ganska gott.