Sol i sinnet

Idag kvittrar fåglarna utanför fönstret. Jag tror att de lovsjunger mitt resultat i fysik omtenten. 18 poäng!!! Wohoo! Vad är det för vitsord egentligen?! 2? 3??

Bara jag klarar nästa tent, så kanske jag t.o.m. får en 2:a på slutbetyget!

(jag inser att alla andra på min klass skulle skämmas ögonen ur sig om de fick en 2:a i fysik, men idag kunde jag inte bry mig mindre) Wohoo! Fest och champagne! (jag inser också att detta var den lätta delen av kursen, och att utmaningen ligger i nästa tent, men här lever vi i nuet) Wiii! *hoppa studsa*

Min lärare i AutoCAD meddelade just att han höjer mitt vitsord med ett halvt steg. Från förut hade jag 2,5. Hur månne man avrundar 2,5? Gör hans ändring då någon skillnad? Absolut inte.

Hemma igen

Nu är den över, min tid som blondin. Jag har färgat håret härligt brunt igen. Äntligen hemma! Inget fel på att vara blondin. Man får mycket mer uppmärksamhet och livet känns piggare, men det betyder inte att det inte känns förfärligt underbart att vara brunett igen. Det känns mer som mig.

Idag hade vi tänkt fara på vattengympa. Dock pågår nån slags tävligtsjuttu på simhallen, så allt var inställt. Dumma SM! Ni förstör mina goda vanor!

Så istället blir det pizza och krigsfilm ikväll. Inget av det var min idé. Inte ens pizzan. Får dock vänta en stund, eftersom pojkarna lekte lite för vilt på skridskoplanen och nu besöker HVC. Stackars Lil E borde kanske ta det lite lugnare... Tur att de inte var så allvarligt den här gången!

p.s. VILL HA kjolen som en i "Solsidan" har. Den är vit och awesome! Serien är också fantastisk. Säsong 2 finns att ses på tv just nu, eller på tv4 play.

Behov av utlopp

Idag har jag behov av att gråta. Tyvärr är mitt liv för bra för att jag ska tillåta mig själv någon som helst självömkan. Därför sätter jag på de sorgligaste sångerna jag vet av och tjuter till dem istället. Jag lånar sorg från kändisar höga på droger och på känslor. Unlike me.

Idag saknar jag mitt tonårs-jag. Den jag som kunde sitta uppe hela nätterna och rita mardrömmar, lyssna på deppmusik och gråta över min tillvaro. Så full av känslor och djupa tankar. Att tänka på henne får mig att känna mig ytlig och blåst.

Jag vet att de flesta var sådan i sina tonår, och att det är dumt att klaga när man har det så bra. Men ibland saknar jag henne...

Fet mentalitet

Har hälsat på Winnie i Mikkeli i helgen. Ja, jag vet, väldigt otippat! Mikkeli var en ganska normal finsk stad, med ett lite större köpcenter, H&M, Amarillo, uppvärmda trottoarer och ett utkikstorn. Inne i köpcentret hade de en modeshow som hörde till ett av delmålen för Miss Mikkeli 2011. Även en dansgrupp, The tigers e.d. , uppträdde. Det hela var väldigt opassande med tanke på att det fanns både barn och pensionärer på plats.

Man hörde mycket ryska bland de finskspråkiga massorna. Antar att de beror på närheten till gränsen. Konstaterade att jag nog inte hade vågat åka dit utan Ale och Sanna, som båda är tvåspråkiga.

På vägen hem tog Ale fram sin nya hälsotidning. Där fanns ett test för att se vilken slags träningsmänniska man är, som hon gjorde för oss övriga. Jag fick flest F - träning är ett nödvändigt ont. Där stod saker som "Du känner dig duktig när du tränar, och är bra på att belöna dig själv" Det hela hade en ton av att jag väger 130 kg och bara ligger på soffan. Tyvärr stämde varje ord av beskrivningen på min relation till träning. Därav kan vi dra slutsatsen att jag har mentaliteten av en fet person, trots att jag i högsta grad är normalviktig.

Tidningen föreslog en skakplatta som träningsredskap. Så att jag kan se på tv samtidigt som kilona skakas loss från kroppen.

p.s. Prova på digitaland.fi nästa gång ni ska framkalla bilder. Det är ständigt långa priser, om än lite högre expeditionsavgift, superenkelt (t.o.m. mommo kunde göra det) och rekordsnabb leverans. Jag beställde mina bilder kl. 13 i onsdags. På torsdagen damp de ner i postinkastet.

Burana 400?

Usch vilken huvudvärk som har tagit fast i min skalle! Men vad kan man förvänta sig när man sitter 2 timmar i en dammig barack utan luftutbyte, och utan kaffe. Vår kära projektföreläsare ansåg sig inte vara bunden till skolans tiden, utan körde först sin presentation (som vi hört två gånger förut), tog oss på en rundtur på sin byggplats och höll sedan möte med var grupp.

Som tur var fick vår grupp hålla möte först. De andra är säkert ännu kvar ute i skogen.

I morse dog vår nissan... igen. Så jag missade första lektionen, men använde tiden till att promenera med lätt irriterad Mats och läsa på fysikprov. Därpå fixade vi saker inför projektet och hade finska. Det är underligt att gå på en finskalektion. Känns väldigt avlägset med allt vad språk heter. Saker som passiv och pluskvamperfekt har slumrat i en dammig del av hjärnan allt för länge nu. Sen går vår lärare dit med Mr. Muscle och försöker reda ut det igen. Lycka till, säger jag.

På lördag blir det spännande. Då ska jag fara och prova mina första klänningar. Tror väl knappast att det blir någon affär ännu på länge, men lite skoj är det ju ändå. Ska bli roligt att se vad som passar på mig, och vilka som är definitiva Nono!

Nu ska jag se om Mats kan slita sig från Playstation. Men med tanke på det intensiva knapptryckandet, så kan det bli en utmaning.

Gott Nytt År