Stuck in Tampere

Hade haft en helt jättetrevlig helg i Pargas med Mats släktingar. Åkte skridskor i -16 och blåst(vilket vi inte gör om), spenderade en eftermiddag med vansinnesshopping vid Ikea och upptäckte Petters finfina mangabok. (det blev även en del icke önskvärt OS-tittande)

På söndagsmorgonen fick vi nyheter om att tågen kan strula på hemvägen pga. den grymma mängd snö som föll under natten. Jag tänker: "äh! Lite snö ska väl inte stoppa oss?" Jag hade helt klart glömt bort hur hjälplösa stadsbor blir när det kommer lite snö...

Från Åbo åkte tåget 10 minuter för sent pga försening från Helsingfors. 10 minuter är ju inte så farligt, tänkte jag. När vi närmar oss Tammerfors meddelar man att vårt tåg till Seinäjoki inte hade lämnat H:fors ännu. Man väntar sig en 1 ½ timmes försening. *domedag*

Vårt tåg skulle ha åkt 15:00... nu var det framskuttat till 16:47... och medan vi tittade på tavlan ändrades tiden till 17:07. Vi misströstade dock inte, utan tog oss en tidig middag vid McDonalds (Hesburger har tydligen stängt på söndagar). Därefter spenderade vi en halvtimme på Akademiska Bokhandeln i böckernas mångfald. Därpå blev Mats less på att släpa sina två väskor och ville gå tillbaka till stationen. Fick honom inte att gå på Stockmann med mig, så vi satte oss ner för att vänta. Ungefär 18:15 kom tåget äntligen! Vid dethär laget var vi trötta och genomfrusna. Tåget var överfullt med sura passagerare eftersom två tågturer hade satts ihop till ett. Genommysigt!

Tåget till Vasa var bara 20 minuter försenat. Sist och slutligen var klockan närmare 21:00 innan vi var i Vasa. Alla mina stora planer på att göra klart veckans skolarbete gick åt pipan. Jag och Mats firade kvällen med att värma våra stackars förfrusna leder med ett varmt bad i badkaret.

Tur att man åtminstone får pengarna tillbaka. Säkert en rolig vecka för VR också...

Såg ni mig?

Fastlaskiainen var en, som Ale skulle säga, HIT! Vår pulka var varken välbyggd eller särskilt vacker... men vi var stolta ändå! Och vi hade jätteroligt!

Jag och Ale i rollerna som de sista isbjörnarna på den lilla toppen som var kvar av nordpolen år 2020. Vi hade en termometer längst fram och indikator +6 grader. Vi var övertygade om att vi skulle dö... men klarade oss hela vägen ner m.h.a. Sannas BF:s grund. Hon har också hittat en händig kar. Good on you!

Hur som... Besöket till O'Malleys blev ganska kortvarigt men trevligt. Tycker dock att Spirre kunde ha fått en första eller andra plats. Alla vek sig dubbla av skratt när sälen pissade på Östersjön.

Efterfest vid Eriks. Ölspelet spårade ur en aning och till sist skulle vi bara hitta på Tarantino-filmer och snabbmatskedjor. Men skoj hade vi.

Sammanfattningsvis en lyckad fastlagstisdag! Vår färd vid Fiskarstranden kan ses på peppar.fi s hemsida.

Tjejen i sången

Har funderat lite på sånger, och vad de handlar om. Alla dehär vackra flickorna med bruna varma ögon och hår som solsken. Alla är de väna, sexiga och livliga... eller djupa. Så då funderar jag: varför skrivs det inte sånger om flickor som jag?

Flickor med argument för argumentets skull. Flickor med utväxt i håret och armfett som gör en amerikan avundsjuk. Flickor med humörsvängar, stora pupiller och sönderbitna nagelband. Flickor som ser riktigt bra ut, när de har städat upp sig. Flickor som inte kan dansa eller sjunga, men som tycker om tv-spel.


Jaa... nu när jag har skrivit ner det så förstår jag varför. Men det betyder inte att jag inte känner mig lite stött.

Trött och mör

Första gången på ett halvår som jag går och simmar. Är helt slut! Min kropp vill bara att jag ska lägga mig så jag får sova minst 12 timmar. Synd att avfallstenten behöver ses över.

Undrar hur jag ska ta mig ur sängen imorgon...

Motionssugen

Har massor att göra. Trots detta infinner sig ingen direkt stress. Tror att Hong Kong-resan förde med sig en väldigt bra paus från vardagen. Nu är jag åter igen beredd att fightas med läxor, sommarjobbsansökningar och grupparbeten. Tror att varje människa borde göra en resa på minst en vecka med två månaders mellanrum. Jag håller hårt på att arbetet skulle fungera bättre, samt att fallen av burn-outs skulle förminskas med åtminstone hälften. Dessa resor skulle vara ordnade med fullt program, så att man absolut inte kan ägna en endaste tanke åt livet hemmavid eller ens jobb. Full rulle!

Nu funderar ni alla säkert på min rubrik. Men den stämmer faktiskt! Jag pratar inte om någon annan. Jennifer är motionssugen! Det kanske inte infinner sig som när andra är motionssugna... det handlar mer om att jag inte ryser vid tanken på en simtur eller ett pass på gymmet. Väntar på att Lotta ska meddela om hon har tid att simma med mig eller inte. Annars kanske någon annan vill? (vet nog att de e ganska ont att tvinga med en som är förkyld och allergisk mot klor till simhallen)

Bad mamma skicka sitt motionsprogram som de ska hålla på hennes jobb. Även om jag inte är med om utlottningen av fina priser (hembakta bullar och dukar från marthaförbundet), så fungerar det ändå som motivationshöjare för mig. Gillar när jag får kryssa för en ruta då jag gjort något bra. Kanske kan jag övertala Mats om att ge mig ett pris om jag klarar utmaningen? Hmm...