Halloween 2010

Jag kör fullt ut i år. Så är det... synd att ingen verkar vilja joina mig bara.

Hårspray = vapen

När jag kom hem från skolan idag var dörren öppen. Jag gissade att Mats inte hade stängt den ordentligt när han gick hemifrån. Men paranoid som jag är, så måste jag naturligtvis kolla.

Så jag behåller alla kläder på, och undersöker snabbt alla rum och skrymslen i lägenheten. Efter denna snabba genomgång krisar det lite, så jag tar av mig skorna och besöker damernas. Sålänge jag sitter i badrummet kommer jag dock på ställen där en (liten) rånare/tjuv/mördare ändå kunde gömma sig. Så innan jag lämnar badrummet tar jag min enorma hårspraysburk i handen. Utifall att liksom...

Naturligtvis var det ingen i lägenheten. Men det KUNDE ha varit.

Veckans säkerhetstips: Ha alltid en liten hårspray i handväskan. Den kan komma till nytta, och inte bara när det gäller bad hair days.

Smyglandning i verkligheten

För två dagar sedan var jag ännu på Island. Sedan varvade vårt IcelandAir-plan motorerna och satte av med nosen före mot Finland. Känns redan som det skulle vara länge sedan. Det ända som hänger kvar är min jetlag. Att sova 11 timmar och stiga upp klockan 9 ska inte vara såhär svårt! Vill inte ens tänka på 06:50 bussen som väntar mig onsdag morgon.

Tror det var en välbehövd semester. För de e väl det som höstloven egentligen är till för. Inte en chans att studera ännu flitigare än annars, med inlämningsuppgifter och projekt. En fullspäckad period väntar med slutarbete, omtagning i fysik, riskhantering och ännu ett omöjligt projekt. Men i det här skedet kan jag i alla fall säga att jag är utvilad.

Är hemma i Kållby på snabbvisit. När Papi fyller år, så får man god mat och tårta. Gav honom en finsk film: Havukka-Ahon Ajattelija. Och ja, han har själv valt den...

Island - Apartment K och Reykjavik

Dag 2 i Island är på gång som bäst. Vårt hotell känns som en väldigt lyxig lägenhet. Den har designmöbler, fluffiga täcken, golv-till-tak fönster, marmorbadrum med regndusch och fullt utrustat kök. Jennifer trivs.



Reykjavik är en färgglad och mysig stad, där det blåset mycket. Folket avvaktar vi med att beskriva. Tror de kan göra ett bättre intryck på kvällen eller när vädret klarnar upp.

Systrarna Mattsson-Forsman

Har lyssnat på Sara Löfgren ikväll. Något jag helt glömt bort, men som var väldigt populärt på centrumvägen i Kållby för ca. 6-7 år sedan.

"Du som tror på karma och kallar dig lärd, borde veta att i nästa liv är du ingenting värd."

"Flickan i sången är som ett barn. Känner sig fången i en billig roman."



Sångerna för med sig minnen om hela eftermiddagar framför datorn vid frysen. Minnen om sånger, skratt, radio och fotografering. Minnen av att sitta på frysboxen och dricka sig full på vatten. Minnen av Ville Vallaton glass och fåniga ramsor. Men framförallt minnet av två systrar som jag alltid har med mig.

Älskar er... oavsett <3

Disney-dimma

Ikväll har jag sett Lejonkungen 2 - Simbas skatt (mer passande titel på engelska "Simbas pride"). Den gav mig alla varma och luddiga känslor som jag har saknat den sista veckan. När man växer upp och börjar på med dedär sakerna som anses vara livets mening, som att jobba och vara tråkig, så får man brist på sådana känslor. Jag VILL ha dedär känslorna!

Jag vill tro att allt som händer har en mening, att det finns hjältar och skurkar. Samt att det finns kärlek som vara livet ut. Jag vill tro att stjärnorna är lejon och att vinden har färger.

Sen är det ju en del saker jag avundas Disneyfilmerna. Varför kan det inte vara normalt (och möjligt) att göra sig förstådd genom att ryta? Ser så väldigt befriande ut att stå och ryta på en klippa, och sedan få svar av de andra lejonen.


Sedan skulle jag gärna vilja att man bryter ut i gemensam och spontan sång i verkliga livet också. Gärna en improviserad sång som passar tillfället, och med tillhörande moves.

Tack, Vasa stad

Dålig hälsovård, dyra busskort, och nu detta! Snart bryter jag förlovningen med Vasa stad för gott. Flyttar till Seinäjoki av ren ilska! (ända anledningen till att någon någonsin har flyttat till Seinäjoki)

Som ni vet fick jag alltså inte igång vår bil igår, utan fick lämna den vid skolan och gå hem. Idag skulle Tor hjälpa mig att få igång bilskrället... vilket han gjorde. (Funkar tydligen att koppla loss ackun i några sekunder för att nollställa bilen. Detta hade jag INTE gjort själv.)

Vasa stad hade dock valt att stöda mig i denna jobbiga situation genom att ge mig parkeringsböter. Förlåt så himla mycket att jag inte observerat skylten med parkering 1 timme! De e ju int som att jag har annat att tänka på än era knäppa parkeringsförbud!

Ännu en gång kommer tanken till mig: var i h*vete ska vi egentligen parkera?! "Ni får int parkera där, eller där, eller där!" e de ända man hör från skolans sida. Gratis parkering finns längs gatorna... jo, en timme i gången! Det räcker månne inte riktigt när man har skola från 08:00-16:00 eller längre. Det finns parkering vid hamnen. Jo, men där parkerar även alla andra som jobbar på Brändö, vilket resulterar i att det alltid är fullt.

Vi borde åtminstone få ett eget parkeringspass som ger oss rätt att stå hela dagen. Alternativt ett eget parkeringshus!

Jag hatar dig, Herr Nissan

Idag har jag gått hem från skolan. Jag gick alltså hem i Vasas stormvind i nedgångna skor och huvudet bart. Det tog en halvtimme, och nu kommer jag troligtvis att få öroninflammation och gå på penicillin under resan till Island.

Nu kanske någon undrar varför jag skulle gå hem. "Du har ju bil, Jennifer!"

Nu råkar det dock vara så, att vi inte har en vanlig bil. Ni vet, en såndär som startar, åker och stannar. Utan vi har en Nissan Primera. Kända mest för att stanna.

Jag slutade klockan 2, satt en halvtimme i Nissan och försökte få av startspärren. Därpå gav jag upp och gick hem i ännu en halvtimme. Nu är klockan 15:20, och jag äter B&J glass för att lugna ner mig.

Nissan är nu parkerad utanför vår skola. Ända sättet den bilen kommer sig därifrån är med bogseringsbil. Och den trippen skulle jag föreslå leder direkt till Stormossen.

Till sist vill jag hytta ett finger mot den som uppfann Nissan Primera. Hur tänkte du egentligen?! Vet du vad du har gjort?! Jag tycker Nissan gott kan skaffa oss en ny bil, som ersättning för all ångest.

Jag kan tänka mig en Mercedes!

Jennifer ensam hemma

Mats har idag åkt till Island. Jag kommer att sakna honom och ha svårt att sova. Det finns dock inte en tanke i mitt huvud som tvekar till att han borde åka. Jag tror det är viktigt för individer att söka egna äventyr och klara av saker själv. Dessutom tror jag att han kommer ha jätteroligt på sin resa. För detta ändamål kan jag nog offra en del ensamma nätter och tråkiga dagar. Jag har ju min tygsäl.

Om ni undrar över titeln, så kommer det från en barnbok jag älskade som liten. "Katten Persson ensam hemma". Bra och kort bok för den som har barn/sitter barnvakt ofta.

Ännu på tal om resan. Min Mats köpte en CD-kurs i portugisiska åt mig, att lyssna på när han var borta. Jag har aldrig blivit så glad över en present! Tänk vilken pojkvän man har ändå!