Underkylt regn och "vinter"-depression

Idag cyklade jag till skolan. Första gången sedan jag blev sjuk för 2 månader sedan. Och det kändes helt okej! Visst regnade det lite... men med glatt humör trampade jag vidare, och märkte att jag klarade turen galant. Flåsade knappt när jag kom till skolan. Kanske jag kan återgå till det normala igen!?

En och en halvtimme senare var skolarbetet avklarat och Jennifer skulle stolt cykla hem igen. Det hade ju gått så bra ena vägen! Detta var ett misstag.

Trots min mundering med öronmuffar, halsduk, uppsatt huva på eskimåjackan och fingervantar så klarade jag knappt av hemfärden på ca 1,5 km. Underkylt regn i samband med Brändö bros ökända luftkompression gjorde att jag efter 3 minuters trampande hade ett bortdomnat ansikte, stela ben och en rivande luftstrupe. När jag kom hem var jag iskall, svettig och förbannad. För att rädda dagen så tänkte jag ta en stor kopp te och titta på Opera på tv.

När jag kom in genom dörren möttes jag av ett brev från FPA. Det gjorde att alla tankar på varma drycker och mys i soffan kastades åt sidan. Istället tog jag på mig full krigsmundering, stålsatte mig inför en stor kamp och greppade telefonen.

Nu är i alla fall den saken uppredd (nästan). Tog dock ett tag innan kvinnan slutade behandla mig som en kriminell snorunge och faktiskt insåg att hela grejen var deras fel. Vem kunde tro att ett brev kan komma bort i posten?? Ha! Tjejen har aldrig provat skicka paket till Brasilien!

Nu får jag dock koppla av med lite tent-läsning. Synd bara att denna sagolika sysselsättning störs av tankar på disk, julklappar, deadlines, omtenter, risgrynsgröt och en obäddad säng. Tänk om man bara kunde stänga av hjärnan ibland! Tänk om man fick vara en man!

Mycket på gång

Hade tänkt ha fysiktent denhär veckan, men efter att ha sett allt det jobb jag borde göra före veckans slut, så börjar jag tvivla. Idag ska jag ha fomet-presentation. Den är hastigt gjord och lite flummig. Det kommer nog att gå utmärkt tror jag!

Detta kommer troligtvis att ta en outhärdligt lång tid. Efter det så ska jag och Tha´ Lott på stan. Sen ikväll ska vi ti Ann-Sofies på föddiskaffe. Och kanske bulla??? Däremellan så borde jag dammsuga, diska, göra ännu mer läxor och lite annat smått och gott.

Men nu bör jag kanske börja tänka på det muntliga sammandraget i engelska vi ska ha nästa timme. Borde man skriva lite franska streck kanske??

AD/HD-light?

Kan man ha AD/HD-light? I så fall är jag nog en kandidat. Inte nog med att min koncentration sällan är där den borde vara, så har jag väldigt svårt att uppfatta något som någon försöker lära mig. Även om jag anstränger mig för att lyssna, så verkar alla ord bara glida förbi mig. Fråga bara Mats. När han ska lära mig matte så blir han superirriterad för att jag inte hör på.

Oftast är det inte ens det att jag inte skulle vara intresserad. Men det går bara inte! Lite svårt att förklara... hmm... ett exempel:

Vi har matte, och jag förstår inte uppgiften. Jag tänker att nu ska jag för en gång skull fråga läraren. Hon kommer fram och frågar var problemet ligger. Jag berättar och sedan händer det. När hon böjer sig fram och pratar direkt till mig, förklarar så gott hon kan, då kunde hon lika gärna prata Tibetanska. Det enda jag kan höra är ett dovt mummel och mina tankar rör sig i banorna: "vad mycket kritdamm hon har på kläderna, usch vad mina händer är svettiga, jag borde verkligen koncentrera mig så jag förstår, det kliar i pannan" osv osv. När hon har förklarat en par gånger så att det skulle bli pinsamt att fråga igen... då säger jag oftast bara att jag förstår så att hon lämnar mig ifred.

Suck! Varför försöker jag ens utbilda mig? Kunde lika gärna ge upp och ta ett jobb vid någon butik...

Delfin-fantasten

Kom plötsligt på hur mycket jag tyckte om att rita delfiner när jag var mindre. Så ikväll tog jag fatt i min bamboo penna och ritade. Och gissa vad! Det var fortfarande roligt!

Sjukt förhållande

Nu har jag varit hemma i tre dagar. Mats i två. Vi har hostat, slemmat, snorat, febrat och vilat tillsammans. Vi har druckit flera kannor vatten om dagen och sett en massa film och dåliga tv-program. Dethär med städande, diskande och duschande har kanske inte varit högsta prioritet, och därför förstår jag också ifall ingen vill hälsa på inom den närmaste tiden. Uppsidan med det hela är att det inte finns något mer avstressande än att vara sjuk.

I början var jag orolig för allt jag skulle missa i skolan medan jag var borta. Men nu tar jag det mest med ro. Det som händer, så händer nog utan att jag stressar upp mig. Jag menar, vad ska jag göra åt det?
Dessutom måste jag säga att det gör gott för vårt förhållande. För även om vi inte orkar göra mycket mer än att titta hjälplöst på varandra och ha verbala fighter om vem som ska hämta nästa kanna vatten, så umgås vi. Vi tar de lungt och... jaa, är tillsammans. På ett sjukt sätt så e de väldigt mysigt.

Oh! Måste berätta en skojjig sak. Skrev fysiktent i måndags... alltså innan jag blev sjuk. Kommer in 10 minuter försenad. Dimper ner i pulpeten längst fram (inga andra lediga), svettig av promenaden och smått röd i ansiktet. Läraren böjer sig ner och ger provpapprena, varpå han frågar ifall jag bommat att vi skulle börja tidigare. Jag säger som det är, att ja, det hade jag. Läraren tittar lite medlidande på mig och säger: "Ojdå, stackars dig". Detta gör mig lite generad.

Så där sitter jag då, skakande av tentnerver, svettig av den brådskande promenaden, röd av förödmjukelse och blek (jag är oftast blek). Så sitter jag i 5 minuter och försöker konsentrera mig på uppgifterna, varpå läraren åter kommer fram till mig. "Lilla fröken, ska du verkligen skriva tent idag? Ska du inte ta det senare och gå hem och bota detdär?" Samtidigt som han pekar på mitt svettiga, röda ansikte. Jag blir helt paff, och famlar fram något i stil med: "Vah? Nej... nog ska jag skriva..."

Han måste ha trott att jag var väldigt ambitiös som ville skriva tent fast jag var så "sjuk". Skojjigt nog blev jag ju också febrig efter den insidenten... så nu finns det ingen anledning att han någonsin får reda på att jag inte var febrig, utan bara svettig och lite generad.

Kanske man inte borde skriva sådant i sin blogg... Nå, allt för att roa min omvärld!

Om jag inte hade blivit så paff hade jag nog blivit arg. Var har han fått denna uppfattning av mig ifrån? Visst är jag typ världssämst på fysik och sitter ganska ofta tyst på timmarna. Men det betyder knappast att jag är hjälplös. Som att jag inte själv kan avgöra om jag kan skriva tent eller inte! Förstår ingen hur förnedrande det är att säga "lilla fröken" åt någon som är vuxen?

Desutom fick han min bänkkamrat att flippa ur. Killen satt och vände och vred på sig var gånbg jag hostade eller snöt mig. Jag hade lust att säga åt honom att jag faktiskt har varken feber eller svininfluensa, utan bara e lite förkyld. Men de e kanske inget man gör under en tent. Istället stördes jag under hela tenten av att se hur han osynligt försökte maka sig från min sida.

Oj, va långt dehär blev... tror jag berättar om mitt läkarbesök en annan gång. Eller int alls.
(Se Lotta, nu har ja vari ti läkaren! Och gissa vad han sa! "Gå hem och vila, ta en panadol!")

Nog tjafsat för idag...