Tandtrollen anfaller

Året jag fyllde 18 var en härlig tid. Man hade inga utgifter, alla ens vänner bodde inom en 10 kilometers radie och tandläkaren skickade inte ut några lappar det året. Man fick alltså en ursäkt för att inte besöka tandläkaren innan man fyllde 18. Detta betyder att jag inte har besökt tandläkaren sedan jag var 16-17 år.

Alla dessa år har det gått bra. Visst har jag haft lite ilningar någon gång och visst har jag väl inget miss america - smile. Men mina tänder har inte stört mig och jag har inte stört dom. Nu börjar dock den trenden vända.

Jag har under de senaste veckorna upplevt en hel del oroväckande symptom, som inte har gått om som de brukar. Just nu gör det ont på två olika ställen i min mun när jag äter eller dricker något. Mitt tandkött känns svällt och det gör ont upp till örat när jag lite tynger på det. (jag har dessutom öronvärk)

Tiden är alltså inne. Jennifer måste snart besöka en tandläkare. Detta är något som ingen människa kan se fram emot... och efter att ha spenderat halva min barndom vid Esse tandklenik och i deras okapabla händer, så känns detta som inget mindre än en dödsdom. Jag har nog av borrar, tandställningar som inte funkar, plomber som faller bort, handskar som fastnar i verktyg och vassa saker som vårdslöst tyngs in i tänder för att sedan konstatera: "7b artangus har karies". För att inte tala om alla historier som man borde dra med 7 verktyg och 8 vaddtoppor i munnen.

Någon som känner en tandläkare som inte är sadist? Eller finns sådant bara i sagorna kanske...