Fri och förfärlig

Idag blev det ingen skola. En lärare var sjuk, så föreläsningen blev inhiberad. Har ännu ingen koll på min sommar. Jobba eller inte jobba? Sålänge jag väntar på svar håller jag ångesten borta med lite Nemi. Vem vill inte vara fri och förfärlig?

SYHfilis RACE

Igår gick då SYHfilis race av stapeln. Var chaufför... jag har alltså såra ben idag. Och orkade inte gå på efterfesten heller. Fick dock en riktigt angenäm dag i goda vänners sällskap. Vi kanske var långt ifrån en vinst men... roligt hade vi ju i alla fall.

Idag är man då på Vasabladet. Baksidan på första sidan så att säga. Känns ganska hemskt att jag alltid är på tidningen när det är något jag inte direkt är stolt över. För en gångs skull skulle jag vilja vara på tidningen för att jag har åstadkommit något eller så...

Eller kanske man kan räkna Hejarklacken till det... vi vann ju ändå! *mys*

Haha... hela racet började med en chaufför-tävling. Vi skulle springa till en sten och tillbaka. Jag kom näst sist. Men de e inte dethär som e roligt. När de var över kommer Tina fram till mig och frågar: "Hur kunde du komma sist? Du är ju bra på att springa!".
*skratt* Jag VAR bra på att springa... när jag var 11 år gammal! Jag tror inte jag har varit i dåligare form än vad jag är just nu.

Men det ska det sannerligen bli ändring på! Här ska gymppas tills fläsket försvinner från bullmagen! Men inte idag... idag har jag sjuka ben...

Why LCA!!??

Vår nya team song på miljö har en läskig spridning. Min hjärna gillar att nynna Why LCA! för sig själv. (melodi: YMCA) Och de andra tankarna vill gärna ta mig bort från all informationssökning och jobbiga presentationer.

LivsCykelAnaly handlar det alltså om. Bra för framtiden med tanke på hur mycket programmet används... men de betyder inte att det är alltför inspirerande just nu. *suck*

Byta hår - byta image

Jag har konstaterat att jag är i stort behov av förändring. Jag vill vända ett nytt blad i mitt liv. Jag vill revolutionera och renovera min värld!!

Dock tänker jag bara på mitt hår...

Jag skulle vilja klippa en kort och fräsig fisyr. Färga det med starka färger och bara njuta av att vara lite annorlunda ett slag. Ge alla i skolan något att prata om (vi har inte så mycket att prata om på tekniska).

Fick väldigt bra bildsökning med: emo hair
Ni borde prova. Ok, vissa är rätt så radikala och fula, men vissa var riktigt snygga. Somliga kanske anser att jag börjar bli för gammal för emo-hår men... det tycker inte jag! Hellre nu än när jag är 65, eller hur?

Förlovningskalas, nytt tv och jobbansökningar.

Först och främst i detta blogginlägg vill jag utbringa ett tack. Tack till alla som har hjälpt oss med förlovningskalaset! Tack "personalen" vid Cella för er insats. Detta kanske låter som världens bröllops-grejj, men de e mycke mer jobb med ett förlovningskalas än man kan tänka sig. Det känns ärligt talat ganska skönt att de e över, även om de sist och slutligen var riktigt skojj.

Jag vill även tacka alla våra gäster... tack för alla fina presenter och er närvaro. Det var så skojj att se att de flesta verkade ha roligt. Ni hjälpte oss få ett minne för livet (eller tills vi blir 80 år och dementa).

Förlovningspengarna räckte inte till någon resa till Japan... men en ny TV fick vi! *strålar* Det är nästan som att ha en gud hemma. Varje gång vi går förbi så går vi ner på knä och böjer oss för den store Thomson 40". Mats försöker ännu hitta fel på vår nya bebis... men jag är i alla fall nöjd. Med det nya tv-bordet så känns lägenheten plötsligt väldigt modern.

Nu e de bara ett skrivbord, ett soffbord och en bokhylla som återstår av våra ärvda möbler. Det känns bra i själen. Att ha egna, valda möbler ser jag som min livsuppgift. (en av dem i alla fall)

Har skrivit en jobbansökan till Plantagen som ska öppna i Vasa. Tänkte att jag skulle imponera med mina tidigare erfarenheter hos Kukka-Orre. De e kanske inte idealiskt, men de e ju ett jobb. Praktiken får vi räkna ut senare. Plötsligt känns inte dethär med sommarjobb så hemskt längre. Jag menar... jag måste ju få något. Om inte annat så kan jag ju sälja glass på torget. Jag har sänkt ribban och det känns bra!

Har funderat mycket på det som Anso sa för ett par månader sen. Det kanske inte var så genomtänkt, men jag såg det som en ärlig åsikt. (kanske just därför)

Anso:"...och hon är så jävla pessimistisk... ännu värre än dig Jenni..."

Det fick mig att tänka på bilden jag ger åt andra människor. Jag tycker själv att jag är en positiv människa. Jag försöker hitta något roligt i det mesta. Dock är väl min humor lite mörk men... Kanske borde jag bli mer kramig. Få folk att fatta hur mycket jag uppskattar dem. Än en gång kan jag dock skylla på min barndom. I Kållby uppfostras man att slå ifrån sig förrän någon kommer så nära att de kan krama en.

Okej...jag prata alltså om positivitet. Visst gnäller jag ganska ofta om suttigt väder, skola och mensvärk men... Jag hittar oftast på saker för att göra mig på bättre humör. Så... om ni tycker att jag är sur och nedstämd: ge mig en stund. Får jag ta ett bad eller spela mitt favoritspel en stund så e jag oftast på bättre humör. Eller så kan ni bara ta snabb-varianten och ge mig en flaska vin! ;)

Skiner solen så skiner Jennifer

Jag blir så glad av sånthärnt väder! ^^ Känner mig lycklig idag...som att allt går som det ska. Visst har jag saker att göra, men de känns inte som ett måste. Mats föreslår hela tiden saker som vi kan göra (alltid något med sport att göra). Kanske ger jag med mig..?

Kom att tänka på en sak. Att prata om vädret så kan anses vara onödigt och tråkigt. Jag menar... det är sånt gammalt folk och människor som inte känner varandra pratar om. Men tänk på saken. Att säga: "Vad fint väder det är!" är inte med önskan om att meddela vilket väder det är för tillfället (det ser man ju), utan ett sätt att säga varför man är på ett visst humör. För vem säger egentligen: "Dethär fina vädret gör att jag känner mig glad!"? Man kan ju så lätt förkorta det.

Nu ska jag gå och göra något! Är så full av energi!! (på tal om energi så borde jag börja gymma igen... någon som vill bli min gym-kompis?)

En sån vacker dag!!