Så var man hemma i Finland igen då. Kalla, mörka, våta och dystra Finland...
Redan när vi satte oss i taxin till flygplatsen så ville jag vända om. De e svårt att lämna människor som man just lärt känna. Varma och glada människor som man vet att man inte kan träffa på länge. Jag grät som ett barn på flygplatsen och tänkte om och om igen "jag vill inte åka hem än". Enda trösten just då var att jag kan träffa min familj och mina vänner... och att jag får riktigt smör.
Om man tänker logiskt på det hela så skulle jag nog inte trivas lika bra om jag var tvungen att faktiskt studera eller arbeta... men när man var så pass fri och avslappnad som vi var, så kändes hemresan lika mysig som att bli förvisad till Sibirien.
Har skoldag från 08:00-16:00 imorgon...hmmm... får se... Ska försöka sätta klockan på ringning, men om jag inte klarar av det så måste de bli så. En extra sovmorgon för att bota jet-lag är väl tillåtet? Skulle dock vara najs att träffa folket vid skolan. Får se hur de blir...
Nu ska jag ta på mig min varma flanellpyjamas och gå till sängs. Kanske jag vaknar upp i Nadias rum av att hennes mamma talar i telefon och någon exotisk fågel skränar utanför...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar