Takida

Takida-konserten i fredags var verkligen en höjdare! Tror aldrig jag har varit på en så åtnjutbar tillställning. Vi hade asbra platser precis bredvid scenen där de dessutom intervjuvade medlemmarna. Vi kunde ha sträckt ut händerna och tagit på dem. Vi fick signerade skivor och en "svenskatalande bättre folk"-kasse eftersom vi var typ först i kön. Takida var väldigt bra live. Förutom att de såg bättre ut än i sina videos så hade de ännu inte dendär rutin-konserten. De såg ut att ha roligt på scenen! :) Här kommer lite bilder:

Julöppning

Julöppning i Vasa har jag drömt om nu i säkert en vecka. Måste säga att jag blev lite besviken. Vädret var helt klart inte behagligt, även om jag antar att man borde vara nöjd att det snöar. Det verkar inte som att butikerna i Vasa har tagit julöppning riktigt på allvar. Ingen bjöd t.ex. på gratis saft och pepparkaka... förutom scouter och andra föreningar då. Nackdelen med dem är att de vill ha något slags bidrag i gengäld. När man inte sen plungar ut med något så sitter de där i sina föreningströjor och surar.

Årets skyltfönster är absolut IN:s... mysigaste men också dyraste butiken är utan tvekan Loftet. Ska genast söka upp Granholms fudge. Tänk om man kunde komma förbi resan till England för att få tag i fudge?? Även Indiska överraskade med ett stort urval av mysiga jul-prydnader.

Totala inköpslistan blev: 2 BH ala 10€ styck... kapet från Seppälä! Köpte en ny mus till Mats dator från Anttila... inga fler dubbelklickningar!! Hittade även ett täckstift och ett par turturduvor därifrån. Dessutom blev det en födelsedagspresent åt en söt person som jag känner.

En lyckad eftermiddag skulle jag vilja påstå!

Finska-tutor

Känner bara att jag måste berätta lite om min chef. Hon är en kvinna av kraft. Och hon kan få en att känna sig som ett fån, trots att jag antar att jag redan har högre utbildning än henne. Kanske är det därför hon vill sätta mig på plats? Eller också kommer det helt naturligt...

Hon må vara liten och ringa till åren (39), men jag tror inte ens att leverans-Jorma från Kauhava skulle ge sig på henne... eller också skulle han och sedan ångra sig. Hon är boss... och hon vet de!

Hon är oftast väldigt snäll och förstående, men även praktisk och rätt på (vilket jag iofs gillar). Det enda som egentligen gör mig illa till mods med henne är att hon är sten-finsk. Hon kommer innifrån landet och kan lika lite svenska som min mormor kan finska. Det plus att hon vill att ärenden ska skötas snabbt går inte riktigt ihop med min från förut osäkra finska.

Hon hakar lätt upp sig på fel endelser eller ord som sägs på ett lite annat sätt än hon är van vid. Att mumla lite... som annars brukar vara en bra metod för att gömma en dålig finska, funkar inte alls! Då kan man lika gärna inte säga något alls. Vid en sekunds tvekan så frågar hon upp saken igen (vilket betyder att man måste säga det igen för att inte vara oartig) och vid minsta fel så rättar hon en... så att man känner sig förlägen även när man har tänkt ut vad man ska säga på förhand. Hon krossar en som en barnsko krossar en myra. Bara för att den inte ser skadad ut, så behöver det inte vara fallet.

Jag antar dock att de e en väldigt bra inlärningsmetod. Lotta skulle väl säga att det inte är pedagogiskt. Men det är inte alltid det som är pointen, eller hur? På dethär sättet blir jag bättre på finska och mer rakryggad, vilket jag tror kan vara väldigt bra egenskaper när jag styr Österbotten senare i livet.

Livets sanningar och Jysk

Om man inte lär sig något annat i livet än att "livet är orättvist" och "ingenting är gratis", så har man ändå kommit ganska långt. Man har ju upptäckt livets sanningar.

Egentligen har jag väl inget emot att jobba på Jysk fram till julen... men att behöva ge upp min lediga tid (när jag t.ex. hade kunnat se på tv) för att flina in mig hos julstressade klimakterie-käringar känns lite fel. Dock tyckte jag att Jysk såg riktigt mysigt ut såhär nära julöppning. Fullt med stora mysiga nallar med tomteluvor och ljusslingor som ringlar sig fram genom kaoset.

Jag önskar att det ville bli lilla-jul snart, så man fick sätta upp lite ljus och prydnader... och dricka glögg. Hatar denhär mellanårstiden. Kallt som på vintern, men utan snö. Blåser så in i vasklot och mörkt och dystert vart än man tittar. Solen går ner klockan 3 på dagen och går upp klockan 12. Inte konstigt att vi finnar är så inåtvända och buttra!

Jah...min tanke var väl då att man kanske måste jobba lite för att kunna göra det man vill. Som att åka till Brasilien om 7 veckor... eller vad man nu planerar.

Även om jag redan satsat större delen av mina sommarjobbs-pengar i denhär resan...

Livet är orättvist... för de som inte slipper till Brasilien! ;)

Älskade DIFFen!!

Mitt hundrade inlägg går till en organisation som jag känner väldigt varmt för för stunden. En organisation som stöder både vuxna och studerande. Denna organisation hittar på evenemang för personer med olika intressen. Jag pratar såklart och ingenjörens bäste vän: Driftingenjörsförbundet eller DIFFen som de flesta kanske känner igen det som.

Ni kanske undrar varför jag plötsligt har fått en sådan förgylld bild av en organisation som inte har något med "rädda-tigrar-projekt" att göra? Jaa... det kanske hjälper om man mutar en med pengar?

Jag och min sambo har blivit beviljade ett stipendium på 400€/ person för de studier vi ska utföra i Brasilien. Life is good säger jag bara! :D