Slutspurt

Japanska omtent idag då... ska försöka så gott jag kan naturligtvis, men egntligen så bryr jag mig lika mycket om hur det går som om de svältande barnen i afrika. Det vore roligt om det lyckades, men om inte så är det inte mycket mer jag kan göra. Ska bli skönt att få det överstökat om jag ska vara ärlig.

Jobbet börjar ju också ta slut... en arbetsvecka kvar och sedan är det slut. Det känns inte som jag har varit där så länge som jag varit. Jag började ju just!

Fick igår reda på att Mats och jag nästan blev utsedda till Faddrar för lilla Silla. Kan inte sluta tänka på saken! Vad sjukt! Är vi så gamla redan? Bara tanken på det ansvar som detta kunde innebära och vilken tillit de måste ha i vårt förhållande gör mig knäsvag. Jag har naturligtvis inte räknat med att de ska dö, eller att vi ska separera.... men i alla fall! Det funkar inte i min hjärna... men på något sätt är jag ändå väldigt hedrad över att vara i omtanke.


Mer japanska då! MATTAKU!