Jobbig period

Nu... nu är det som värst med Jennifer. Är så stressad att jag har konstant huvudvärk, utvecklar finnar, svettas kopiöst, framanar förkylning och bara kommuniserar genom att fräsa, spotta och klösa.

Det känns som om jag har tusen saker att göra både kort- och långsiktigt. Skulle vilja vara så klar som möjligt med allt skolarbete innan vi far till London, men tror att jag har satt mig själv ett ouppnåeligt mål. Förutom matteuppgifter, japanskaläxor, kemiportfolio, miljöuppgifter och tenter, så stör de mig något fruktansvärt att de inte har ringt från Koti Idea. Han SA ju att han skulle ringa i måndags! Varför gjorde han inte det då?? Han skulle ju ringa alla... även om de inte fått jobbet. Så varför gjorde han inte det då?
Jag är rädd för att ringa och fråga. Tänk om han ville göra upplevelsen lättare för sig själv, och inte alls ringa de som gått miste om jobbet!
Sedan finns det ju andra alternativ till att han inte ringt:

1. Han har int kunnat besluta sig ännu.
2. Jag missuppfattade, och det var först nästa måndag han skulle ringa.
3. Han har blivit utbränd och alla har totalt glömt bort grejjen om sommarjobbare.
4. Han har uppfattat min telefonnummer fel, och kan inte ringa.

I det sista fallet vore det ju bäst ifall att jag ringer med det samma... i de andra så skulle han nog bli mest irriterad. Puh! Hur kan det vara så svårt? Och varför kan inte jag få ett vettigt sommarjobb för en gångs skull? Vad är det hos mig som inte intresserar folk?? Jag är nästan 4-språkig, gör det som jag blir tillsagd, är kreativ och jobbar bra med andra människor! Jag kan inte bara duga till städ-jobb!!!! (noll social kontakt och inga speciella kunskaper behövs på förhand)

Är så arg på mig själv och alla andra i världen just nu att jag inte ens har orkat skriva mail åt Nádia... Jag är alltid nära till tårar och orkar knappt lägga mig på kvällarna.

Det ända som tar mig egenom denhär veckan är London-resan som hägrar vid slutet av den gropiga och spikmattsbeklädda vägen. Snacka om att behöva semester!